När bandet Goat nämns så fokuseras det ofta på bandets masker, anonymitet och kreativa bakgrundsstory. Bandet har fått en hel del hjälp av de färgstarka myterna om det anonyma voodoo-kollektivet från Korpilombolo som spelar psykedelisk rockmusik från inre rymden. Goat har samtidigt avfärdats av vissa kritiker som spekulativa kulturella appropriatörer som stjäl attribut från jordens alla hörn som ett marknadsföringsverktyg.
Kanske är det kulturell appropriering, kanske är det exotifierande. När bandet inleder konserten med senaste skivans ”Talk To God” så är det dock svårt att hålla kvar sådana analyser i tankarna. Den tribala och frustande funkiga musiken som kommer från scenen gör egentligen all mytbildning irrelevant, här är det musiken som får en att tro på voodoo, inte några masker eller kaftaner. För precis som band som The Rolling Stones och The Clash har fått samma anklagelser kastade mot sig så lyser en brinnande kärlek till svart dansmusik igenom och får alla teorier att kännas meningslösa.
När Goat är som bäst låter det som att Fela Kuti och hans The Afrika ’70-band har fått förstärkning av Jimi Hendrix och Eddie Hazel, det svänger så att högtalarna skakar. Ändå uppstår inte det kokande dansgolv bandet förtjänar, ljudet på Berns är välmixat men alldeles för lågt för att försätta de bakre raderna i trans.
Under det förlängda mittenpartiet av ”Run To Your Mama” fastnar bandet i ett groove så precist och stenhårt att James Brown hade kunnat ställa sin klocka efter det. Goat är ett av få rockband som kommer ihåg att rock’n’roll är dansmusik som ska få dig att vilja snurra, hoppa och klappa händerna, inte stå och stryka dig under hakan. Det är därför Goat kan vara ett av de bästa rockbanden du kan se på en scen idag. Inte bara för utsmyckningen, scenografin eller maskerna. Utan för att Goat är ett band som låter sin rockmusik ta omvägar runt om i världen genom att dra samman trådar från jazz, funk, disco, ökenblues och tribal bönesång. Resultatet är en svettig funkshow som borde ge alla psykedeliska gitarrband i motljus ordentlig prestationsångest.