Mytomspunna Goat är aktuella med sitt andra album Commune och i helgen spelar kollektivet i Göteborg och Stockholm. Wai Kei Fung fick en telefonintervju med en av medlemmarna i bandet.
När bandet Goat i 2012 släppte debutskivan World Music var det nog en och annan som kliade sig i huvudet efter att de läst beskrivningen om bandets bakgrund. Vi pratar om kopplingen till ett kollektiv i Korpilombolo, ritualer, voodoo och kraften av en förbannelse som man skulle kunde känna av på skivan. Lika fascinerande som presstexten är deras scenshow. Iklädda masker som har ärvts genom generationer från kollektivet, tillsammans med klappande, afrobeats, afrikanska trummor, funk, vilt dansande och 70-tals gitarrer, bjuder de på en show som är omöjlig att inte ryckas med på.
När de i september släppte uppföljaren Commune fortsatte de på den inslagna vägen till kritikernas och lyssnarnas stora glädje. Nu är de redo att ge sig ut på vägarna igen och börjar med en mini-Nordenturné tillsammans med Les Big Byrd och Josefin Öhrn & The Liberations som tar bandet till Gothenburg Film Studions i Göteborg nu på fredag och kvällen efter intar de Berns i Stockholm. Vi fick den mycket ovanliga möjligheten att prata i telefon med en medlem ur bandet för att försöka ta reda på lite mer om bandet, senaste skivan och de kommande spelningarna.
Namnet Goat. Står det egentligen för någonting speciellt?
– Det står för mycket. För de i bandet är från de norra delarna av Sverige så har det en viss historik. Jag är ju från Göteborg. För dem är det en offersymbol. Uppoffrande av den egna individualiteten för det bättre för kollektivet.
För ni har ju en hel del låtar med ordet Goat i också?
– Ja, det är en hemlighet. Det kommer att avslöjas inom tid. Getlåtarnas sammanhang. Det finns en koppling, men den är fortfarande lite dold.
Har ni ens några artistnamn att kommunicera till omvärlden? Jag vet inte ens vad jag skall kalla dig? Jag har t.ex. sett ett ställe där talespersonen i den intervjun kallar sig för Snoop Goaty Goat…
– Vi vill komma bort från att vi är individer i det stora hela. Vi som individer har inga namn. Man ska inte kunna säga att ”där kommer han Goatman nummer ett” och ”där är Goatman nummer två”. Vi är namnlösa. Vi använder oss av olika namn i intervjuer bara som är påhittade. Även Elton Goat har använts.
Ni vill inte avslöja vilka ni är bakom bandet för att ge musiken uppmärksamheten. Är ni inte rädda att folk lägger fokus på att ta reda på vilka som är bakom maskerna istället?
– Det finns säkert folk som gör det. Men våra namn är egentligen inte viktiga för vi är inga kända personer. Jag skulle kunna heta Sven Svensson och det är ingen som vet vem det är för det. Så det är egentligen ointressant för det spelar ingen roll om de vet vilka vi är eller heter. Det är bara ett namn. Hade vi varit ett band bestående av tidigare kända personer så kanske det hade varit intressant, men så är det inte.
Är ni inte lite förvånade i en tid som detta att ingen har klurat ut än?
– Jag tror kanske inte folk luskar så mycket heller för det finns inget att veta. Vi känner ju folk här i Göteborg som vet vilka vi är. Men det är folk vi känner som sagt och det är välkänt att vi inte vill att våra ansikten eller namn skall bli kända alls.
Till exempel har ju bandet Slipknot också masker och dras identiteter har blivit kända.
– De är extremt mycket större än vad vi är och då blir det nästan omöjligt att hålla det tätt. En dag kanske det även blir så för oss med, men så länge man inte kan sätta ett namn till ett ansikte så spelar det inte så stor roll egentligen. Om någon skulle komma på vad jag heter så skulle ingen veta vem jag är ändå. Men det känns bättre för oss att inte bli ihopkopplade med våra individuella identiteter kring det här. Det tar också bort en massa press. Det är skönt på många sätt.
Ni har ju sagt att ni härstammar från Korpilombolo, men befinner er numera i Göteborg. Finns det något i Göteborg som gör att ni kunnat rota er där?
– Historiskt sett finns det folk härifrån som har kopplingar med kollektivet där uppe, men det finns också sedan tidigare föräldrar och andra kopplingar – så det har varit resande fram och tillbaka. Göteborg känns inte så kravfullt. Det känns avslappnat här, folk känner varandra och det är trevligt. De flesta vill nog bara lyssna och skita i resten. Det är bara musik, det spelar inte så stor roll egentligen.
Den nya skivan heter Commune. Återspeglar titeln vidare på beskrivning av vad ni står för? Är det samtidigt också en samhällskritik till hur det finns ett mer individuellt tänk idag?
– Man kan uppfatta det på båda sätt. Tycker det är en bra titel på vad vi är och vad vi står för och hur vi gör musik. Vill man uppfatta det som samhällskritik så får man göra det.
Vad har varit skillnaderna att skapa Commune jämfört med World Music?
– Skillnaderna är egentligen bara två saker. Att vi har lärt oss vår studio. Blivit bättre på att arbeta i studion och prylarna vi har, men även på inspelning i allmänhet. Men också att vi denna gång visste att det skulle bli en skiva. Det visste vi inte första gången alls. Vi spelade bara in saker och så blev det som det blev. Den här gången visste vi att det skulle bli en skiva, så började jobba utifrån en helhet från början. För annars har vi gjort som vi alltid gör.
Jag kan tycka att den här skivan känns mer genomtänkt och att den första skivan låter mer som ni jammat ihop och så har det, som du säger, blivit som det blivit.
– Vi fick ihop en helhet på den första skivan tycker jag också, men jag tror att den blivit starkare på det här albumet. Sen har vi inte jobbat med de enskilda spåren utifrån en helhet så. Spåren står ju för sig, men det har varit en tanke att det ska vara en skiva ändå från början. Då har man med det i bakhuvudet.
Ni har ju blivit väldigt uppskattade och det känns som att man bör lyssna på hela skivan från er för att greppa det ni håller på med. Något som även många fans verkar tycka. Tror du att er popularitet skulle kunna vara en motreaktion till dagens popmusik och singellåtlyssning?
– Jag tror är två olika saker. Om man ska prata ren populärmusikkultur så är det ju rena singlar. Det har delvis alltid varit så, även om det kanske är mer extremt idag. Men det finns alltid grupper och artister som jobbar med album. Jag vet inte om vi är mer originella där men vi rör oss helt klart i den fållan av musikkulturen. Vi sysslar inte så mycket med hits (skratt). Vi gör musik utifrån andra tankar. Det är klart att man kan plocka några spår som man gillar mer eller inte gillar. Men om man ska lyssna på vår musik så känner jag att man ska lyssna på en hel skiva för att få en större upplevelse. Så är det med många skivor, men vi jobbar kanske extra mycket så.
Inför släppet av den här skivan blev ni signade av Sub Pop. Vad betyder det för er att ett sådant klassiskt skivbolag visat intresse för er?
– De släppte en singel först också, redan under 2013. En fristående singel som släpptes via dem först. Sen ville de gärna släppa en ny skiva också. De har varit väldigt trevliga. Det är ett stort skivbolag där borta och ger oss möjligheten att åka dit och kanske bli lite bättre samt att vi får bättre spridning på vår musik.
Ni kommer nu att göra en mini Norden-turné där ni har med er Les Big Byrd och Josefin Öhrn & The Liberations. Är det artister som ni själva har valt ut?
– Det är Luger som har plockat ihop oss. Vi var ute med Les Big Byrd i Europa tidigare i år också och det var väldigt trevligt. De är görtrevliga. Det funkar jättebra. Jag har inte träffat Josefin Öhrn än, men det blir säkert kul att göra det!
I ett kort videomeddelande på er Facebooksida säger ni bland annat följande: ”Playing live is an exchange of energy. Sometimes the exhange can be so strong it makes everyone high.” För en nordisk publik är detta rätt svårt att åstadkomma eftersom vi oftast är ”reserverade nordbor”. Vad är er uppmaning till de som kommer på era spelningar för att uppnå denna energi ni pratar om?
– Ja, folk kan nog vara lite reserverade i Norden överlag. Man vill alltid att folk bara ska släppa fasaden lite. Gillar man det så får man låta sig gilla det. Gillar man det inte så är det bara så. Det finns egentligen inte så mycket att fundera och analysera över. Som det kanske görs bland publik här. Det är bara att lyssna och ta in det. Funkar det så är det bara att köra. Det är vad man hoppas. Det är inte så mycket att grubbla på egentligen. Gillar man det så gillar man det och då uttrycker man det. Det skall vara befriande att gå på en spelning och pröjsar man en massa pengar för att stå och hitta fel så kan man lika gärna stanna hemma.
