AC/DC – Rock or Bust

Få band har haft ett så konstant sound som AC/DC. Lyssnar man i dag på de första skivorna bandet släppte för 40 år sedan är de delvis färgade av 1970-talet, men på det stora hela har det varit samma sak från Watergate fram tills nu. Precis som med Motörhead har bandets namn varit en garant som sällan gjort de redan frälsta besvikna.

Odiskutabla klassiker har avlöst varandra under årtiondena. Storheten i låtar som ”T.N.T.”, ”Highway to Hell”, ”Back in Black” och ”Thunderstruck” går helt enkelt inte att förneka oavsett vad man tycker om bandet. Att AC/DC aldrig fallit för några trender förtjänar också respekt.

Ingen hade väntat sig några större omvälvande förändringar på Rock or Bust, och vi bjuds inte heller några sådana. Det mesta är som det alltid varit, frånsett ett stort avbräck i personalen. Gitarristen Malcolm Young tvingades lämna bandet på grund av demens och efterträddes av den blott tre år yngre brorsonen Stevie. Exakt hur denne sköter sig på nya albumet är svårt att säga då farbror Angus i vanlig ordning har ett oerhört dominerande gitarrspel.

Två saker känns i sammanhanget nya: Angus Young flörtar mer än vanligt med sina egna gamla klassiska riff och Brian Johnsons röst är lite lenare än sist. Faktum är att han emellanåt låter rätt lik den allt hesare Whitesnake-legendaren David Coverdale. Textmässigt är det självklart samma bröte som vanligt: ytlig gubbprosa om rock’n’roll, damer och sprit.

Demonproducenten Brendan O’Brien har lockat fram några skålpund mer tyngd och sväng än innan och passar bandet finfint. Bäst är Rock or Bust i titelspåret, ”Dogs of War” och Led Zeppelin-doftande ”Rock the House” – alla tre känns som givna succéer när bandet rullar ut på vägarna nästa år.

Släpps: 28/11
Skivbolag: Columbia/Sony
Bästa spår: ”Rock the House”

Med tanke på att två av medlemmarna sannolikt kommer att ha fyllt 70 innan det blir dags för ett eventuellt sjuttonde album, är det inte en alltför vild gissning att Rock or Bust är AC/DC:s sista platta. Om så är fallet, är det ett kompetent farväl efter mer än 40 år i rockens frontlinje.

6/10