När danska Mew var på besök i Stockholm passade Rockfoto självklart på att träffa bandet. Vår skribent Tim Olsson tog sig till Södermalm för en pratstund med sångaren Jonas Bjerre och basisten Johan Wohlert.
Efter fem års albumtystnad är danska Mew snart skivaktuella igen. Och efter en ännu längre tystnad, en åtta år lång frånvaro, är basisten Johan Wohlert tillbaka i gänget.
Det är fem timmar kvar tills Mew ska ställa sig på Debaser Medis scen, men utanför ingången har två italienska herrar redan börjat köa. När jag berättar att jag ska in och intervjua bandet blir de bägge minst sagt avundsjuka.
– Oh my God! It’s our favourite band. You have to ask about their new album. What it’s gonna be like.
Femton minuter senare sitter jag tillsammans med sångaren Jonas Bjerre och basisten Johan Wohlert i en bar som dekorerats med merchandiselådor och kaffekoppar och jag frågar hur deras nya album kommer låta.
– Man skulle kunna säga att det är klassiskt Mew, fast med nytänk, säger Johan Wohlert.
– Ja, innanför våra ramar, men även några låtar som nästan är hiphop och R’n’B. Mew-hiphop, fyller Jonas Bjerre i.
– Svängingt och groovigt. Fast det är ju inte dansmusik, tillägger Johan Wohlert med ett skratt.
De bägge bandmedlemmarna berättar om hur de befunnit sig inne i en grotta den senaste tiden när de skapat albumet. Och hur spännande det ska bli att komma ut ur grottan och se reaktionerna.
– Jag överraskas alltid över hur lång tid det tar att göra en platta. Efter turnén 2011 började vi arbeta på vårt kommande album och det är ju ett tag sen. Men vi har utvecklat en förståelse för varandra och vårt sound som gör att processen blir trevligare, säger Jonas.
– Vi testar ju extremt många olika variationer innan vi blir nöjda med en låt. Det är ju ingen studioprocess heller, utan vi hänger helt enkelt i replokalen och värker fram låtarna. Oftast är det från scratch vi bygger dem, men ibland kan Jonas komma med halvfärdiga versioner, säger Johan.
En skillnad jämfört med förra plattan, No more stories…, är att Johan Wohlert är tillbaka i bandet. De fyra barndomskompisarna från Hellerup är alltså återförenade.
– Det är verkligen svinfett att vara tillbaka i bandet. Jag tappade gnistan omkring 2006 när jag fick barn. Det var det första barnet i bandet, och jag var helt enkelt trött på turnélivet och ville hitta nya utmaningar och en ny roll i livet. Men nu är jag mer taggad än någonsin. Jag har ju så klart saknat kamratskapen också, jag har saknat the gang. Nuförtiden är det inte en så hetsig miljö längre, utan nu har vi en lugnare approach. Det är grymt.
Bandet har också valt att säga upp samarbetet med Sony Music inför den nya plattan. Distributionen kommer ske på mer lokal skala.
– Vi har inte passat så bra in i major label-industrin. Den har förändrats så mycket under de senaste åren. De som representerade oss pitchade Shakira. Det är inte så indie. Så vi sa upp oss, säger Jonas.
Mew är nu mitt uppe i en miniturné som går genom Skandinavien. Detta för att testa nya låtar, men även för att skapa en hype inför den nya plattan.
– Det är kul att vara i Sverige. Det är historiskt sett svårt att slå sig in på den svenska marknaden, det finns ju så mycket bra här redan. Men vi spelar en ganska särpräglad musikstil, så det kanske är lättare. Och vi är ett band som många andra band gillar. Det är ju lite creddigt, säger Jonas.
Jag tackar för intervjun och lämnar den merchandiseproppade baren. Utanför ingången står fortfarande de två italienska herrarna och röker varsin cigarett. Nu är det bara fyra och en halv timme kvar i novemberkylan.
Här kan du kolla in spelningstexten som Tim Olsson också skrivit.
