Förhandssnacket till Easy Octobers svåra andra skiva Sweethearts Before The Fall har mest handlat om Andreas Kleerup. Att sätta hitmakaren och skandalprinsen Kleerup bakom trummorna är både ett medialt och musikaliskt genidrag av frontfiguren Kristoffer Hedberg. Plötsligt är nästan allt ljus på detta lilla kollektiv av popmakare som tillsammans försöker göra trovärdig americana-pop med smak av både Memphis och Norrlands tomma inland.
Där debutalbumet Things We Said Yesterday är rakt på sak med självklara melodier och förutsägbara refränger är uppföljaren mer experimenterande. Ljudbilden är tidvis skitigare, sångerna mer trevande. Från att ha stått bredbent och självsäkra i popmyllan befinner sig bandet nu allt mer på små psykedeliska utflykter i ett frodigt gränsland med influenser både från country och jazz. Det är tydligt att man vill vidare. Det är tydligt att man vill svänga. Och det fungerar.
Släppdatum: 22/10
Bolag: Adore Music
Bästa Spår: "When Our Eyes Met"
”Don’t Need Me No More” är en vemodig, fulländad poppärla med tamburinskrammel och sorgsna riff. ”Waiting For You To Come Back Home” och ”Go Easy On Me” doftar av gospel och prärie. Samtidigt kan jag känna att vi har hört det förut; män med mer eller mindre heltäckande ansiktsbehåring som sjunger finstämt om kärlek och längtan till ett 1A-ackompanjemang fyllt av slide guitar och murriga orglar. Därmed inte sagt att man tröttnar. Sällan har svenska försök att låta som The Band låtit så mycket som ett autentiskt amerikanskt försök att låta som The Band. Och det går inte att missförstå: Sweethearts Before The Fall är en personlig skiva. Den har fötts ur någon form av kris. Samtliga låtar utom den långsamt böljande ”Hello Sunshine” har titlar som innefattar “me” eller “you” och när jag lyssnat igenom hela plattan ett par gånger misstar jag nästan mig själv för en känslig cowboy som lämnar byn och Den Stora Kärleken bakom mig i ett ödesmättat motljus för att rida ensam mot kusten. Det är inget dåligt betyg.
7/10
