Mitt hjärta är en looptroopsk bomb

Den här veckan har två politiska händelser fått mig att hetslyssna på Looptroop Rockers, ett av de band som tydligast kommenterar och kritiserar vår samtid.

Den första händelsen är människorättsligt sorglig. Mellan den 13 och 26 oktober deltar Sverige i den EU-samordnade polisinsatsen Mos Maiorum. Syftet är att samla information om resvägar in i Europa och ta reda på vilka som organiserar resorna.

Det sägs att det inte är meningen att gripa och avvisa människor som befinner sig i Europa utan uppehållstillstånd. Man ska bara hitta dem som är på flykt och fråga ut dem för att kartlägga de illegala aktiviteterna.

I ”Fort Europa” från 2005 hör jag om den osynliga mur Europa byggt runt sina gränser. Ogenomtränglig för dem som inte hittar sprickorna. Ovälkommen är den som inte har rätt papper i sin hand. Papperslös, rättslös, en andra klassens invånare.

”We built up and tore down the Berlin wall
Only to build up a new and improved around our crumblin’ Fort (Europa)
This one was a bit tricky, not visible to the naked eye
And if you was lucky
You could slip through the cracks and the crevices tuckin’
Your life under your arm, this way some people snuck in
Only to become second class citizens
Not listed in the system not existin’ in a sence
Illegal immigrants”

Den 30 oktober firas släppet av det nya albumet Naked Swedes med ett 6 km långt lopp mellan Fryshuset och Oasen i Rågsved. Loppet är samtidigt en manisfestation för en human migrationspolitik och mot Mos Maiorum.

Den andra politiska händelsen är att Stockholm äntligen blir av med sin nolltolerans mot graffiti. Den rödgröna majoriteten har bestämt sig för att sluta bedriva en vansinnig jakt på en modern konstform.

Promoes ”These Walls Don’t Lie” från 2004 är en låt som gör mig genuint lycklig. Det är en given allsångslåt på varje Looptroopspelning och en positiv påminnelse om att kulturella uttryck som möter oförståelse från samtiden är en särskild viktig konstform. Den bär på en kraft, ett motstånd mot likformighet och en frihetskamp. Graffitin kommer inte att dö, den kommer bara att växa sig starkare, snyggare och smartare.

Jag hoppas att rätten att uttrycka sig konstnärligt i en av Europas huvudstäder också kan följas av rätten att inte förföljas i ett av världens rikaste länder. Och jag hoppas att Looptroop Rockers fortsätter spegla vårt samhälle som är höljt i rasism, sociala orättvisor och förtryck på det självklara sätt, som för alltid gör mitt hjärta till en looptroopsk kärleksbomb.