Don’t you forget about Malmö Simple Minds

Jag är born and raised malmöit. Jag älskar den här staden mer än vad jag älskar mig själv. Här kommer jag förmodligen leva lycklig i alla mina dagar. Lilla Berlin. Vägen till kontinenten. Har du sett Malmö har du sett världen, och så vidare, och så vidare.

Jag är helt enkelt jävligt stolt över att vara malmöbo. För det finns ingen plats i Sverige som är en sådan förebild när det kommer till kultur, solidaritet och utveckling. Det finns ingen plats som är en sådan kaxig uppstickare som Malmö. Och det finns tyvärr heller ingen plats som är så bortglömd när det kommer till musikbokningar.

För ja, så är det ju tyvärr. Malmö, den kaxiga uppstickaren, staden som roffade åt sig Eurovision Song Contest mitt framför ögon på storebror Stockholm. Malmö med alla dess olika arenor, stadium, klubbar, all den potential som finns för att vara det obligatoriska stoppet för varje artist. Men som trots det alltid fortsätter vara den som får stå och se på i bakgrunden.

Det irriterar mig varje gång det händer. Nu senast bara för någon dag sedan när jag fick höra att Simple Minds gör en Europaturné med tre stopp i Sverige. Yes, tänkte jag. Tre stopp utgör den perfekta vägen genom landet via stor, större och störst stad. Det självklara stoppet i huvudstaden Stockholm, efter det en tripp till västkusten i Göteborg, för den slutliga avslutningen i.. MalmöööÖrebro??? Örebro?!?!? Jag var tvungen att läsa det igen. Läste jag rätt? Örebro? Malmö, än en gång undanskuffad i Sverigeturnén i mån om en stad långt, långt bort från musikälskare och den så kallade närmaste vägen till kontinenten. Och lillebror fick än en gång titta på medan storebröderna fick leka med den klassiska artisten tillsammans med en ännu mindre lillebror.

Det händer alltid. Minst en gång i månaden är Malmö den bortglömda staden.

Jag vet vad ni tänker säga nu: ”Vi har ju alltid Köpenhamn”, på skorrande skånska. Att det är därför artisterna skiter i oss, för vi kan ju bara ta bron över sundet och sedan öppnar sig en helt ny värld av världsartister för oss. Men seriöst, hur länge ska vi acceptera den ursäkten? Malmö är och kommer långt framöver vara Sveriges snabbast växande stad med potential att bjuda in vilken världsartist som helst – varför ska vi då behöva betala en dyr tågbiljett över sundet, köpa en dubbelt så dyr konsertbiljett och trängas med brölande danskar varje gång vi vill uppleva lite bra musik. Vad har städer som Örebro, som inte Malmö har, som gör att vi ger upp fajten så lätt?

Missförstå mig rätt nu. Jag älskar Köpenhamn. Men jag älskar Malmö mer. Och just därför kokar det inom mig när jag hela tiden känner mig besegrad av de större städerna.

Förr var Malmö präglat av tänket och inställningen att ”Du ska inte tro att du är nåt”. Du ska leva ditt liv, inte sticka ut och sedan var det inte mer med det. Sen kom Zlatan och rörde om i grytan och plötsligt var Malmö drömmarnas stad, en stad där man vågade satsa på sig själv. En stad som vågade knäppa stockholmarna på fingrarna och bli Sveriges nya musikstad när Eurovision Song Contest kom till stan. Men efter det tog det uppenbarligen stopp.

Vi är inte längre omgivna av en mentalitet som säger ”Du ska inte tro att du är nåt”. Men på musikplanet är vi fega. Vi står inte upp, vi ryter inte ifrån och ställer inga krav när vi världsartister är i krokarna.

Det är med andra ord dags att fortsätta det vi påbörjade. Det är dags att bli en naturlig del av musiksverige. Det är dags att visa att vi är solidariska och kan påverka. På riktigt. Och jag tycker vi börjar redan nu. För jag vill se Simple Minds i Malmö i höst. Jag vill inte behöva åka till Göteborg. Jag vill inte åka till Stockholm. Och jag vill framförallt inte åka till Örebro. Jag vill uppleva bra musik i Malmö, åh, mitt älskade Malmö.

Don’t you forget about Malmö Simple Minds. Är ni med mig?