Ett uteserveringshäng med Västerbron

Ikväll är det dags för släppfest för Västerbrons album Idiotologi i källaren i Folkets Park Hornstull i Stockholm och tidigare i veckan spelade de på Scharinska i Umeå. Rockfotos Christoffer Jonsson passade då på att ta ett uteserveringshäng med bandet för att prata lite om plattan.

På en uteservering i centrala Umeå sitter jag i sällskap av Peter, Anton, Patrik och Viktor. Tillsammans bildar dessa fyra individer bandet Västerbron. Killarna har varsin öl och Patrik är nöjd över att få sitta utomhus då han kan passa på att tända en cigarett. Soundchecket inför kvällens spelning är precis gjort och killarna känns taggade, vilket är fullkomligt förståeligt då debutplattan Idiotologi har release denna dag. Det skämtas lite om deras låt ”Ännu En Dag Förgäves”, som PSL tidigare utnämnt till plattans bästa låt och jag undrar varför det skojas om det.

Anton skrattar smått och menar att den såklart är bra, men det är samtidigt den som bandet själva tycker känns mest trallvänlig och lite förutsägbar med typiska stopp och hooks.

Jag berättar att min favorit på skivan är första spåret ”Slagen Av Tanken” och undrar vilka favoriter de själva har.

Anton skrattar igen och säger att han själv har den som favorit, men att han tänker på den låten som ”Misshandlad” – som tydligen var ett komiskt arbetsnamn. Här följer en rolig diskussion om favoritlåtar och det visar sig att alla har olika låtar som personlig favorit och jag märker att dessa killar verkligen är fyra helt olika individer som alla sätter en personlig prägel på bandet.

De nämner också att det är svårt att utse en favorit eftersom en låt kan vara rolig att spela medan en annan ligger dem närmre om hjärtat. Som låten ”Påminn Mig”, vilket är skivans mest känsloladdade låt och som under inspelningen träffade Anton så starkt att han började gråta.

Samtalet glider över på skivan som helhet och jag nämner att jag får starka 90-tals-och festivalvibbar av den, känslor från tiden då liveklipp med Broder Daniel på Hultsfred flitigt spelades på ZTV. Grabbarna håller till viss del med mig och förklarar att 90-tals musik är något som har varit en stor del i deras liv. Patrik var en stor Nirvana fanboy, medan Weezer var favoritbandet för Peter. De förstår festivalkänslan jag får och berättar att musiken de lyssnat på avspeglas i deras musik. Både Peter och Patrik visar sig vara stora fans av At The Drive-In, som de fått höra att deras sound påminner om.

Jag frågar hur tiden sett ut sedan vi senast sågs då de spelade på Verket med Hønningbarna i mars. Viktor berättar att de i princip gick direkt in i studion för att spela in Idiotologi och att de varit rätt upptagna med det, men att det under sommaren har varit några spelningar.

Kvällens spelning är tillsammans med banden Sista Brytet och Popterror, och tydligen skulle Västerbron ha spelat med Popterror i somras – men de blev då tvungna att ställa in. Peter säger att det därför känns extra kul ikväll då de äntligen ska få spela på på samma scen.

Sommarens bästa spelning tycker bandet att den på Trästockfestivlen var, då det var en ”sjuk jävla stämning” och publiken gav en positiv aura och energi. Peter har tidigare bott tre år i Skellefteå, så det var en extra boost att få komma tillbaka och uppträda med Västerbron.

Jag har själv upptäckt att namnet Västerbron har spridit sig i Umeå sen senaste gången jag såg dem. Deras tre låtar på Spotify har blivit allt vanligre i folks fest-playlists och jag undrar om de själva känt av att deras fanbase blivit större. Alla skrattar, Patrik säger ”tvärtom” och jag blir förvånad och undrar varför.

De förklarar att i början så var det lite snackis om dem. De lyckades bygga upp lite hype, men eftersom de endast haft två låtar ute fram till i somras då den tredje låten ”Du Visste Vad Du Ville Göra Men Du Gjorde Inget” släpptes, så det har varit svårt att hålla kvar hypen – speciellt eftersom de varit så fokuserade på att spela in skivan. Patrik förklarar att det inte är något som de själva tänkt på så mycket. Det är inte idén med Västerbron.

– Vi gör det här för att det är kul, säger han. Det är något vi sagt från första stund, att när det inte är kul längre så lägger vi av. Det blir inte bra om man kommer till replokalen och känner att det är ett måste att skriva en ny låt. Då är det bara att lägga ner.

Lite klyschigt hinner jag tänka, men Patrik fortsätter att förklara. Med en öl i handen och blicken fokuserad känner jag att han verkligen menar det han säger. Det blir ett litet ”preaching moment” och han kommer på sig själv att han svar varit en aningen långt.

– Ja, nu var ju det här kanske lite väl långt, säger han.

Anton skrattar och pekar på min inspelningsapparat.

– Ja, det lär ju ta ett tag att gå igenom det där.

All skrattar och Peter flikar in att de fått spela live, vilket lett till att de synts mer, men att det inte blivit ”större” än spelningen under Umeå Open då de spelade på Verket. De har spelat i Norge, vilket såklart känts stort i och med att det är i ett annat land – men att det fortfarande är Umeå Open som ligger högst ihop med Trästock.

Eftersom jag under veckan har fått tjuvlyssna på plattan har jag märkt att det inte är Peter som står för ledsång på låten ”Röd, Blå, Brun”. Patrik berättar att det är han som sjunger på den, att på grund av tidsbrist fick han ta rollen som lead. Peter tillägger att han tycker låten känns som Patriks och säger att han själv aldrig skulle använda sig av ordet ”hajjar” som sjungs i låten.

Vid frågan om vi kommer få se en ny video inom kort startas en härlig diskussion och det känns som jag plötsligt hamnat i ett av bandets bandmöten. Peter säger att han hade kläckt ur sig en riktigt grym idé på flyget upp till Umeå tidigare under dagen, men att tydligen ingen lyssnat. De andra ser lite frågande och säger att de måste ha ”missat” det. Patrik säger att han känner att han inte vill ha en video till låten ”Ännu En Dag Förgäves” och förklarar det med att han inte tror att de kan få den låten att växa mer, då den redan får mycket uppmärksamhet, och tycker att de bör låta någon annan låt få det utrymmet. Jag märker att det är en fråga som inte är färdigdiskuterad, men de andra i bandet fattar poängen.

Jag undrar hur tiden kommer att se ut framöver och Patrik skojar om att han troligtvis kommer att komma in i en relesedepression i fall de inte skulle få bra mottagande av skivan. Viktor säger att de har en del spelningar inplanerade, dels i Norge igen, vilket känns roligt och Peter fyller på med att de direkt kommer att börja skriva nya låtar. Att de ska fortsätta som de har gjort fram tills det inte är roligt längre.

Avslutningsvis frågar jag om de känner sig nervösa inför skivsläppet, vilket de tydligen inte gör. Peter säger att de hade inställningen att satsa högt på direkten. Att inte gå samma väg som de gjort i tidigare band, det vill säga att släppa en demo här och någon strölåt där. Målet har varit att släppa en fullängdare redan från början och att försöka att undvika att bara spela lokalt i Stockholm och istället lira på ställen över hela Sverige redan från start.

Patrik flikar in och säger att det är det som är det roliga: att åka runt och spela på ställen överallt oavsett om det är stora eller små. Han säger att det är viktigt att ta chansen även om det i slutändan kanske inte skulle ge något, också om det är en så liten lokal som den på Verket. Och att drömmen vore att sticka iväg till USA och spela på ”Verket” i Las Vegas och sedan på Verket i South Beach och på Verket i San Francisco. Att bara köra en lite turné längs USA’s västkust och om det resulterar i att de är panka så kommer det att ha varit värt det.

– Och sen följer vi kusten och avslutar på Verket i Tijuana!, utbrister Anton och alla börjar skratta.

Uteserveringen har fyllts på under tiden som har flugit iväg och även om det har varit en intervju så har det verkligen inte känts som en. Det har mer varit som om jag suttit och snackat med fyra sköna killar som också råkar spela i ett band ihop. Ett uteserveringshäng helt enkelt. Ett uteserveringshäng med Västerbron.

Ej fått nog av Västerbron? Läs vår stjärnskottsintervju med bandet här.