Månadens PS: augusti

Dags att summera sommarens sista musikmånad. Här följer några augustiskivor som vi lyssnade på men inte hann med att recensera!

Bear in Heaven – Time Is Over One Day Old

INDIEROCK Som om Animal Collective och My Morning Jacket hade gjort en krautrocksskiva ihop. Fast något sämre. Brooklynbaserade Bear in Heaven når inte riktigt upp till sin fulla potential på nya albumet, men det är ändå inte helt oävet. 6/10

The Wytches – Annabel Dream Reader

GARAGEROCK Hajpade The Wytches släpper äntligen sin debutskiva, och den är precis så bra som man kunde hoppas. Musiken är en blandning av flera av årets trender: garage, psykedelia, grunge och surfrock. Gitarrernas sönderdistade surfriff är extremt snygga och jag fastnar verkligen för Kristian Bells känslosamt spruckna röst. 8/10

Mr Kitty – Time

SYNTH Mr Kitty från Texas gör vad han själv kallar ”self destructive synth pop”, influerad till lika delar av gamla favoritbandet Depeche Mode som av J-pop-stjärnan Kyary Pamyu Pamyu. ”Time” är tidlöst brusig popmusik som i sina bästa stunder överbryggar generationsklyftan mellan gamla synthfrisyrer och 20 år yngre Crystal Castles-fans.
6/10

Cocksure – T.V.M.A.L.S.V.

INDUSTRIROCK Under 80-talet var Revolting Cocks industrirockens ”all stars-projekt” där bland annat Al Jourgensen (Ministry) och Richard 23 (Front 242) fick utlopp för idéer alldeles för galna att passa i sina ordinarie band. Cocksure är en återuppstånden ”nedbantad” variant med endast Chris Conelly och ”nykomligen” Jason Novak. ”T.V.M.A.L.S.V.” är en snygg, stentung uppdatering av det klassiska ”Wax Trax-soundet” med den Cocks-typiska blandningen av socialt samvete och mörk, väldigt skruvad humor.
7/10

Susanna/Jenny Hval – Meshes of Voice

EXPERIMENTELLT Samarbetet mellan de två norska sångerskorna spelades in live redan 2009 på Henie Onstad Kunstsenter utanför Oslo. Att släppa resultatet som album visade sig vara ett lysande drag. Hypnotiska och eteriska ballader möter noisiga dronepartier. Laurie Anderson, Lisa Gerrard, Björk och Kim Gordon lär bli stolta. 7/10

Unisonic – Light of Dawn

HEAVY METAL Någon återförening av Helloweens klassiska Keeper of the Seven Keys-sättning (minus Ingo, så klart) lär vi nog aldrig få. Kiske och Hansen har dock funnit varandra igen sedan några år. Gemensamma projektet Unisonic glimrar till ibland, men är på det hela taget tyvärr rätt håglöst. 5/10

Benjamin Booker – Benjamin Booker

GARAGEROCK Benjamin Booker säger sig ha inspirerats av T-Rex och The Gun Club men hans musik låter mer som om den influerats av sextiotalets rhythm’n’blues och garagerock. Det är svängigt, skitigt, bluesigt och soulfyllt. En riktigt stark debut. 7/10


Entombed A.D. – Back to the Front

DEATH’N’ROLL Sveriges en gång största och stoltaste dödsmetallare är numera delat i två och hårdrockens motsvarighet till Nord- och Sydkorea. L-G Petrovs version har sången högst i mixen, urtrist produktion och ett låtmaterial som inte alls påminner om fornstora dagar. 4/10

Merchandise – After The End

ARENAPOP Första släppet på nya hemvisten 4AD är inte bara Florida-bandet Merchandises hittills mest poporienterade album utan även deras mest storslagna. Soundet på After The End ligger någonstans mitt emellan The Smiths och Arcade Fire och låtmaterialet kvalar in bland deras starkaste. Läs vår intervju med frontfiguren Carson Cox här. 7/10

Mirel Wagner – When The Cellar Children See The Light Of Day

FOLK Sub Pop-signade finskan Mirel Wagner har släppt sin andra fullägndare. Hennes starka röst och texter står i fin kontrast till plockigt gitarrspel och placerar henne i den folktradition där Bob Dylan och Leonard Cohen är självklara husgudar. 7/10

Nachtmystium – The World We Left Behind

PSYKEDELISK BLACK METAL Efter alla bedrägerier huvudmannen Blake Judd ägnat sig åt mot såväl vänner och kollegor som fans, borde vi bojkotta denna platta, men låtarna är faktiskt lite för bra för det. Nachtmystiums framtid är minst sagt osäker och Judd lär inom kort få skaka galler på allvar. 7/10

Dilated Peoples – Directors of Photography

HIPHOP LA-trion har släppt ett nytt album efter åtta år med old school scratch och mörka malande beats. Ett efterlängtat album från Evidence, DJ Babu och Rakaa Iriscience som lever upp till alla förväntningar, Top notch undergroundhiphop helt enkelt. 8/10

Opeth – Pale Communion

PROG ROCK Mikael Åkerfeldt är en av vår tids största och levererar alltid med finess. Inspelad i klassiska Rockfield-studion i Wales och betydligt proggigare än Heritage, når Opeths elfte album inte lika långt som föregångaren. Likförbaskat en av årets bästa svenska rockplattor. 8/10

Sólstafir – Ótta

POSTROCK Islänningarnas femte album är inte bara deras bästa, utan faktiskt en omedelbar klassiker. Ótta är en av dessa plattor som har allt. Frontmannen Aðalbjörn Tryggvason kliver här fram ytterligare ett par steg och överglänser det mesta i år. Fullständigt makalöst. 10/10