Blaudzun: ”Jag är en stor cykelfantast”


Hemma i Holland är Blaudzun ett stort namn som spridit sig över gränserna till Belgien och Luxemburg. Med den nya skivan Promises of No Man’s Land i bagaget är Blaudzun nu redo att försöka ta sig an övriga Europa också. Vi fick en pratstund med Johannes Sigmond efter den första spelningen någonsin på svensk mark som gick av stapeln på Bråvallafestivalen.

Blaudzun är artistnamnet för Johannes Sigmond, men han vill inte framhäva sig själv utan säger att det är mer hela bandet som är Blaudzun. Ett band som bland annat består av en blåssektion och violinist fick alla trängas på den minsta av alla scener på årets Bråvallafestival.

Namnet Blaudzun är taget efter en dansk cyklist. Varför just det namnet?

– Jag sprang på namnet eftersom jag är en stor cykelfantast. Men det är inte någon hyllning eller något liknande. Jag bara älskar ljudet av att säga namnet. När jag hörde det första namnet tänkte jag på blå sol och tyckte det lät häftigt.

Du känner Ane Brun. Hur kommer det sig?

– När jag började som Blaudzun 2008 låg vi på samma skivbolag i Holland. Hon fick höra min skiva och älskade den. Så någon på skivbolaget frågade henne om det skulle vara en bra idé att jag öppnade för henne på hennes spelningar i Holland och så blev det. Vi höll kontakten och för två år sedan bjöd jag in henne att göra låten ”Midnight Room” med mig på scen. Hon var i samma stad för att göra sin egen show så det gick att genomföra. Hon gick med mig upp på scenen och spelade låten. Det var mycket trevligt att kunna göra det. Hon är så begåvad.

Hur började det hela med musiken för dig?

– Jag är född och uppvuxen i en mycket musikalisk familj. Mina föräldrar skapade musik och spelade skivor hela tiden. När jag lärde mig hur en kassettbandspelare fungerade så fick jag också reda på hur jag kunde spela in min egen röst och det har jag hållit på med ända sedan sexårs ålder. Jag skrev sen låtar, plockade upp gitarrspelandet och allt det där. När jag blev äldre och gick i gymnasiet var jag precis som alla andra med i olika band.

Du är en stjärna hemma i Holland. Vad har varit jobbigast med att nästan börja om från början igen när du skall försöka dig på nya länder där du inte alls är känd?

– Det är inte jobbigt alls, det är kul! Det är en riktigt fräsch känsla för mig. Bara åka dit, spela mina låtar och fånga nya människor. Kanske är det svårt att vara en stor stjärna och sen åka utomlands, men mitt mål har aldrig varit att bli en stjärna. Jag är helhjärtat engagerad i låtskrivande, och att skapa musik och göra de skivor jag själv älskar att göra och kanske kan det i slutändan leda till att man blir en stor stjärna. Men det är inte mitt mål. För mig handlar det om musik. Det är alltid roligt att spela min musik framför nya människor som inte känner till den sedan tidigare.

Dina musikaliska influenser och inspirationer? Vad lyssnar du på just nu?

– Jag gillar verkligen de gamla David Bowie-skivorna och jag älskar The Beatles. Jag älskar också Nirvana, Johnny Cash och är en stor beundrare av Radiohead. Det finns så många bra låtar och så många fantastiska konstnärer. Jag upptäcker nya artister hela tiden. De senaste veckorna har jag lyssnat mycket på de tidiga Beck-skivorna.

Den första videon från nya albumet är en något tragisk berättelse med en prostituerad som huvudperson. Hur kommer det sig att du ville berätta en sådan story?

– Å ena sidan är det en tragisk berättelse. Men det handlar också om ett porträtt av en tjej med en dröm men är inte där än. Hon lever ett hårt liv, med det finns en dröm och hon jagar den. Det är den verkliga världen vi lever i. Det är inte som att vi försöker säga att världen inte är bra. Det är inte så svart och vitt. Vi ville bara berätta en historia om en verklig flicka med en dröm som måste ta sig från en plats till en annan. Men däremellan är det tyvärr ett tufft liv.

I slutet av oktober månad kommer Blaudzun tillbaka till Sverige för två spelningar i Göteborg och Stockholm.