Hardcore/metalbandet Vanna från Boston släppte plattan VOID på Pure Noise Records för ungefär en månad sen och just nu är de en del av Vans Warped Tour i USA. Christoffer Jonsson har pratat med sångaren Davey Muise för Rockfotos räkning.
Jag har för mig att ”Vanna” betyder ”gammal” på estniska, finns det någon koppling där?
– Gammal, tidlös och bestående är vad det betyder. Men det var gitarristen och basisten som döpte bandet till det eftersom det var enkelt och det var inte namnet som definierade bandet utan bandet som definierade namnet.
Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan VOID och tidigare album?
– Jag kunde äntligen bara släppa iväg skrivandet och skriva om saker jag inte kunnat prata om innan VOID. För mig är det skivan på vilken jag kan säga allt detta utan rädsla.
Hur skulle du själv beskriva plattans sound?
– Som om man vore en ung amerikansk grabb: förvirrad och arg på världen. Ens vänner och familj förstår en inte och man måste hitta någonting att fly till. Som att skrika allt vad man kan fastän huvudet är begravt i skit. Typ så, fast med coola riff.
Er musik balanserar på en fin linje mellan hardcore och metalcore. På VOID hörs även en gnutta death metal-sång. Var känner ni er mest ”hemma”?
– Jag hatar verkligen att kategorisera musik. Kategorier är för folk som inte kan njuta av saker eftersom de är rädda för vad andra ska tycka och tänka om det de gör. Jag känner mig hemma när jag är med de andra fyra bandmedlemmarna och vi spelar musik och det är helt ok.
Vad har influerat dig mest under skrivandet av VOID?
– Jag återkommer ofta till andra bands texter, men sätter min egen prägel på dem. Jag refererar till andra band som jag lyssnade på när jag gick igenom vad det nu är jag pratar om just i den låten. Jag lyssnar på så mycket och försöker få inspiration lite överallt. Nirvana, Smashing Pumpkins, Rage Against The Machine och Metallica har det mest varit under det här albumet.
Min favoritlåt på VOID är ”Piss Up A Rope”! Har du någon favorit själv?
– Åh, jag älskar den låten, den är riktigt grym, men ”Personal Cross” är mer mitt ”jam”. Jag tycker att den återspeglar alla olika element på skivan. ”Digging” träffar mig också hårt. Ja, jag älskar verkligen den här skivan.
