Dags för Roskildefestivalen


Det har de senaste åren blivit väldigt uppenbart att Roskildefestivalen, förutom att presentera ett brett och intessant program, har börjat se om sin ”lifetime list” mer och mer. Att de riktigt stora, legendariska världsartisterna någon gång under sin karriär ska beträda Orange. Detta har också, enligt uppgift och rykten, fått festivalen att slänga upp ansenliga delar av sin artistbudget på bara några få band. 2010 var det Prince, 2012 var det Springsteen och nu, 2014 – festivalens 44:e år – så har man, på stopptid för att tala fotbollsspråk, lyckats locka Rolling Stones och Stevie Wonder till festivalen för första gången.

Rolling Stones står alltså med på affischen till de jeansklädda festivalbesökarnas och arrangörernas glädje, men frågan är hur det är med deras prestation på scenen. Jagger och Richards har båda fyllt 70 och man kan inte leva hur länge som helst på att ”det är svårt att tro att Mick faktiskt är så gammal” som det står i varenda recension. Jag låter mig gärna motbevisas att detta fortfarande är en rock`n´roll-maskin av högsta klass – låtmaterialet kan man knappast ifrågasätta – men det finns en viss risk att de börjar låta som ett coverband på sig själva. Men jag hoppas jag har fel.

Om det nu är så att festivalen betalat oerhörda summor för stenarna så har man sannolikt fått väldigt bra priser på andra bokningar. För line-upen är som vanligt imponerande på alla tänkbara sätt. Här finns stjärnor, här finns relativt okända talanger och här finns som vanligt en ofantlig bredd med allt från hardcorepunk till latinamerikanska rytmer. Det man i alla fall vet på förhand, och ett av många skäl till att älska Roskilde, är att även ”små” band lockar en hel del publik.

I år finns här också en ny scen, Avalon, som placerats borta i väster som ersättare för både Cosmopol (snyft…) och Odeon. Den ska vara av det lite större slaget och jag sörjer redan min favoritscen Cosmopol som alltid varit en säker tillflyktsort när de större artisterna på Orange eller Arena tråkat ut mig. Förra årets två största Roskildeupplevelser, den brutala funksmockan rätt i mellangärdet utdelad av The Soul Rebels och det fantastiska cumbiapartyt med Ondatropica (när alla andra såg Metallica), såg jag där och flera andra av de bästa Roskildespelningar jag sett de senaste åren har varit just på Cosmopol. Jag har inte räknat, men har en känsla av att det bokats färre ”left of center”-akter, sådana som inte bokas till andra festivaler för att de anses för smala, i år. Men det finns godbitar, och om någon orkar stanna uppe och se Ibibio Sound Machine sent på söndagsnatten lär ni inte bli besvikna. Inte heller av Les Ambassadeurs med fantastiska Salif Keita i line-upen. Hur som helst är det alltså en scen färre i år.

Men det där är lyxproblem, för Roskildes line-up är fortfarande magnifik. Bland de större namnen hittar vi Arctic Monkeys, Deftones, Haim, Lykke Li, , Deerhunter, Warpaint, Mogwai, Interpol, Manu Chao och söndagen avslutas på Orange av Drake. Hiphopparna kan vidare glädjas åt stjärnskott och andra tunga akter som Chance The Rapper, Earl Sweatshirt, Pusha T, A$AP Ferg och, vilket jag tror kan bli väldigt kul, Dilated Peoples. Den huvudsakligen elektroniska Apollo-scenen, som är belägen utanför själva festivalområdet, bjuder på bland annat Cyril Hahn, Maya Jane Coles och Diplo, som även spelar på Orange med Major Lazer på lördagen. Den som vill höra en basvirtuos i absolut världsklass ska inte missa Primus-frontmannen Les Claypool på fredagen och jag vill slå ett slag för rnb-sångerskan Kelela och bandet bakom ett av årets bästa album, The Men, som båda spelar på Pavilion på lördagen.

Bara de jag nämnt hittills motsvarar såklart ett Roskilde-besök, men jag har ändå valt ut 10 akter som jag själv ser allra mest fram emot. Och jag börjar såklart från slutet.

10. Damon Albarn (Arena, fredag 20.30)
Med en helt ok soloskiva i bagaget blandat med både Blur- och Gorillazklassiker kan det nog bli väldigt mycket feelgood av detta.

9. James Holden (Apollo, lördag 20.00)
Fantastisk på Sónar Stockholm i februari. Med livesättning (saxofon och trummor) växer hans musik till något mycket mer än snygga elektroniska kompositioner.

8. Jason Isbell (Pavilion, fredag 16.00)
Den forne Drive-by Truckers-medlemmen är en av vår tids främsta singer/songwriters. Även en av de mest underskattade. Lyssna till exempel på magnifika ”Decoration Day”.

7. The Necks (Gloria, fredag 12.00)
Den här hypernerviga pianojazzen kommer få bakfulla festivalare att hallucinera. Deras spelning på Jazzhouse i Köpenhamn i höstas blev av någon dansk tidning utsedd till årets spelning alla kategorier. Lilla men ack så vackra Gloria passar musiken perfekt.

6. La Chiva Gantiva (Avalon, fredag 02.30)
Med Bomba Estereo 2012 och Ondatropica 2013 har Colombia verkligen satt sitt avtryck på Roskildekartan. Helt fantastiska båda två. Och jag tror La Chiva Gantiva kommer föra den traditionen vidare. Det här blir stor fest för de uthålliga.

5. Darkside (Avalon, fredag 23.00)
Magnifika när jag såg dem för någon månad sedan. Nicolas Jaars elektronik och Dave Harringtons gitarr är, tillsammans med grym ljusshow, en match-made-in-heaven och något av det bästa som går att uppleva live för närvarande.

4. Outkast (Orange, torsdag 18.30)
Jag var lite tveksam när jag såg streamen av deras Coachella-show (speciellt Andre 3000 verkade rätt sömnig), men de har haft några månader på sig att bli bekväma. För låtarna har de definitivt. Kan bli allt från fullständigt fantastiskt till en relativ besvikelse. Nån slags party lär det i alla fall bli.

3. Slowdive (Avalon, lördag 02.15)
Chromeo ställde in och ersattes med comebackande shoegaze-ikonerna Slowdive. I och för sig hade jag gärna ägnat lördagsnatten åt elektrofunk men så bra som Slowdive var på Primavera – speciellt slutet av deras spelning var enorm – så är det bara att gratulera Roskildepubliken!

2. Fire! Orchestra (Avalon, lördag 14.00)
Det 28 man och kvinnor starka bandet med hela Sveriges improvisations- och yngre jazzelit kryddat med exempelvis Mariam Wallentin på sång och Martin Hederos på klaviatur är det mäktigaste som Sverige har att ställa på en scen. Alla som sett dem vet det redan, alla andra har chansen nu. Fire! Orchestra är en fullständigt unik liveupplevelse, en oerhörd kraft och helt omistligt.

1. Stevie Wonder (Orange, söndag 19.45)
Jag har redan förklarat varför här. Jag bryr mig inte det minsta att Stevie börjar komma till åren. Han har alltid suttit vid sitt piano och behöver inte vara ung och frisk för att leverera. Med ett stort band, otroligt låtmaterial och en vacker sommarkväll kan detta bli en absolut milstolpe i Roskildes historia. Om ni hör någon ropa ”I love you, Stevie” från frontsektionen kan det vara jag.