Nicke Borg Homeland: Umeå, Scharinska 7/5

Det ser rätt dystert ut för Nicke Borg Homelands Umeå-debut precis innan spelningen. Femton minuter efter utsatt tid är det inte en kotte i publiken. Det är helt tomt på golvet och jag tänker: ”hur fan ska det här gå?”. Men så går det en kvart till och ansikten börjar synas när Backyard Babies-frontmannen med akustisk gitarr ensam tar plats på scenen.

Nicke Borg öppnar upp med en akustisk version av Backyard Babies “Nomadic” och det känns krystat. Han låter lite bajsnödig när han tvingar fram en rock n’ roll-röst som säkert funkar skitbra (no pun intended) när man är ett fullsatt rockband, men med en enkel gitarr funkar det inte att pressa fram en skrämig rockröst.

Andra låten blir den lite mer countryvänliga ”A Beautiful Affair”, där Nicke Borg bestämmer sig för att helt byta dialekt. Låten på skiva är väldigt ”country-esk” men med den dialekten blir det för mycket. Det blir en massa “weeeei” och “huaaai” ljud när han ska uttala vissa ord. Som om han vore en redneckbonde från Alabama.

Mellan låtarna passar Nicke Borg på att snacka lite smått med publiken och humorn är i alla fall på topp. Han drar några skämt om sig själv och hur gammal han känner sig. Att hans skivor finns att köpa fastän skivmarknaden i Umeå kanske inte är något att hurra över. Mellansnacket gör att stämningen blir mer avslappnad och inte så krystad längre, men nästa låt “Roads” sätter stopp för det.

Nicke Borg spelar en salig blandning av Backyard Babies-låtar och hans egna sololåtar och jag att tycker det låter som bäst när det är solomaterialet vi får höra. Det är roligt att han gör akustiska versioner av gamla Backyard-låtar, men det är den där krystade rösten som jag inte blir klok på. Efter några låtar försvinner dock detta och han blir mer bekväm. Det känns som att han gör det bästa av situationen och bestämmer sig för att bara ha roligt och det är även då låtarna blir bättre. Han skämtar om att han efter spelningen ska återgå till jobbet som merchansvarig för supporterbandet Supercharged Pitbulls och om att Umeå har så goda hamburgare att han nu sitter och rapar hamburgedressing under låtarna. Självironin är guld och han skrattar tillsammans med publiken.

Vi bjuds även på Melodifestivallåten “Leaving Home” och en inte allt för oväntad cover på Social Distortions “Bad Luck”. Men den bästa låten är nog “End of The Rainbow” som han tillägnar alla som känt någon som drabbats av cancer.

Spelningen i sig skulle jag vilja sammanfatta som en riktigt bra hotellobbyspelning.

För att få en bättre dynamik och rockigare stämning låter Nicke Borg det lokala supporterbandet Supercharged Pitbulls spela efter honom själv. Jag har sett Supercharged Pitbulls några gånger vid det här laget och jag kan säga att detta är nog en av deras bästa spelningar hittills. Trots lite publik och röj vägs det upp ljudmässigt. Det är tight och balanserat. Supercharged kör några klassiker som “Me and You” och “Seduced by The Devil”, men de spelar även några låtar från den kommande plattan – vilket är roligt.