Anders Wendin: Pustervik, Göteborg 10/4

Det känns som att Anders Wendin med sitt Moneybrother har haft en ganska speciell plats i musiksverige. Samtida med Håkan Hellström har han alltid skvalpat i dennes kölvatten. Men även om han har haft sin beskärda del av framgång har det stora lyftet aldrig kommit.

Vad det beror på är svårt att sia om, men jag tror att en anledning kan vara språket han sjunger på. Anders Wendin har i stort sett alltid, förutom på coverskivan Pengabrorsan, valt att framföra sin musik på engelska. Och kanske räcker den lilla barriären för att hålla honom borta från de svenska popfansens hjärtan. I så fall borde hans nya skiva Dom ska få se vem dom roat sig med, som kom för ett par veckor sedan, vara en väg till bättring på den punkten. På skivan har Anders lämnat artistnamnet och det engelska språket bakom sig.

Det är med den nya skivan i ryggen som Anders Wendin kommer till Pustervik den här torsdagskvällen. Ensam med en akustisk gitarr drar han igång skivans första spår ”Min kompis farsa betalade svart” och en efter en glider bandmedlemmarna upp på scenen och ökar intensiteten i låten. Som vanligt är Anders flankerad av sina eviga medhjälpare Viktor Brobacke och Gustav Bendt, på trombon respektive sax.

Trots att det sexhövdade bandet låter väldigt bra och Anders sjunger fantastiskt dröjer det ett par låtar innan konserten kommer igång på allvar. Det är först i Pengabrorsan-låten och Otis Clay covern ”Från Klaraberg till dig” som det känns att bandet släpper på handbromsen och vågar ta i. Vilket också resulterar i ett sjukt sväng.
Tyvärr håller det inte i sig och det är ett av konsertens problem, det svajar lite för mycket. Hittiga singeln ”Lämna lampan på” slarvar de bort i ett alldeles för högt tempo medans ”1952” växer betydligt när det byggs in ett intensitetshöjande parti i den annars ganska lunkande låten.

Kanske beror ojämnheten på att det är en av turnéns första konserter. Bandet behöver fortfarande lite tid för att hitta rätt. En annan anledning är att nya skivan är lite lugnare än Moneybrothers alster. Ibland känns den nästan mer dansband än soul. Och inget fel med det, på skivan tycker jag ändå att de får det att svänga riktigt bra, men kanske krävs det ännu lite mer övning live för att materialet inte ska bli för statiskt?

Bäst blir det i den avskalade folkvisan ”Jag har gått och undrat över trädet”, där Anders ackompanjeras av två akustiska gitarrer och i de Pengabrorsanlåtar som ligger insprängda mellan det nyare materialet.

Anders Wendin är en entertainer med stor scenvana, och det märks. Det blir aldrig tråkigt. Konserten fylls av underhållande anekdoter, Springsteenposer och crescendon. På det stora hela är det ett gott dagsverke av Anders Wendin och hans gäng, men de har en hel del kvar att bevisa innan de på allvar kan utmana Göteborgs popkung och hans Augustifamiljen.

Avslutande låten ”Snart kommer det en båt” ger i varje fall mersmak och med ett gäng spelningar till i ryggen tror jag att det här kan bli riktigt, riktigt bra. En kraft att räkna med när sommarens festivaler drar igång!