För vissa band är inte tre år mellan två skivor särskilt lång tid, men för ett band som Black Lips så känns det som ett nästan orimligt glapp. Innan förra skivan Arabia Mountain så släppte man ungefär en skiva om året, en alldeles lagom takt. Det nya albumet, Underneath the Rainbow, har tagit mer än dubbelt så lång tid att spela in om man jämför med deras tidigare skivor. Kanske har den långsammare takten att göra med Arabia Mountains mottagande. Skivan hypades i musikpressen och blev populärare än något de gjort tidigare, vilket såklart skapar press på uppföljaren.
Undereath the Rainbow är fylld av charmigt skev rock’n’roll med rötterna i sextiotalets garagerock och sjuttiotalets punk. Egentligen är det samma musik som Black Lips alltid har gjort, men snällare och lite mer polerat. Det skitiga och stökiga draget har tonats ner, ljudbilden är renare, låtarna mer poppiga. Skivan känns mer genomarbetad, vilket inte nödvändigtvis gör den bättre, Black Lips hafsighet har alltid varit en del av deras charm. För det mesta fungerar den här mer polerade stilen, men särskilt de snabbare spåren hade mått bra av att låta lite råare.
Spåren av de band som influerat Black Lips tidigare hörs fortfarande i deras musik. Här finns samma referenser till artister som Rolling Stones, 13th Floor Elevators och Johnny Thunders. Men här finns också musik tydligt inspirerad av sjuttiotalets sydstatsrock, som den fantastiska singeln “Boys in the Wood”, en släpig bluesrocklåt med snygg allsångsrefräng.
Release: 18/3
Bolag: Vice Records
Bästa låt: "Boys in the Wood"
När Underneath the Rainbow är som bäst så är skivan riktigt bra, men tyvärr håller inte skivan rakt igenom. Trots att albumet är väldigt kort – strax över en halvtimme – så känns flera spår som ren utfyllnad. Det finns också något väldigt splittrat över skivan. Kanske beror det på att den spelats in på olika platser med olika producenter (bl.a. Patrick Carney från Black Keys och Thomas Brenneck från Dap-Kings). Den här ojämnheten gör att Underneath the Rainbow känns mer som en skiva som kunde ha blivit fantastisk än som en skiva som faktiskt är fantastisk. Jag hade hoppats på mer, och trots att det finns låtar som jag älskar på Underneath the Rainbow så är skivan som helhet lite av en besvikelse.
6/10
