Wallis Bird: – Jag blev nästan kär i Billy Bragg

Den 11:e april släpps Wallis Birds fjärde skiva Architect, starkt präglad av den Irlandsfödda singer-songwriterns nya hemstad Berlin. Efter att i unga år fått vänsterhanden deformerad i en gräsklipparolycka, fann hon sitt helt egna sätt att spela gitarr. Hon har jämförts med bland andra Ani DiFranco, Fiona Apple och Janis Joplin och har turnerat ihop med Billy Bragg, The Gossip och Emiliana Torrini. Rockfotos Anton Lindskog har intervjuat Wallis.

Jag gillar verkligen din kommande skiva Architect! Hur länge har du jobbat på albumet?

– Tackar! Jag började i november 2012 och vi blev färdiga med mixningen den 18:e december 2013. Så ungefär ett år alltså.

Sedan en tid tillbaka bor du i Berlin. Vad var anledningen till att du flyttade dit?

– För 10 år sedan besökte jag Berlin för första gången och det första jag gjorde, efter att ha ställt ner resväskan på golvet, var att skriva en ny låt. Jag blev förälskad i staden direkt. Berlin är så inspirerande – det är verkligen en kreativ vulkan! Jag älskar stadens nattliv, grönområden och att här finns så mycket historia bevarad. Min levnadskvalitet har helt klart ökat sedan flytten. Jag lever mer hälsosamt, är mer avslappnad och har märkt att jag ler mycket mer nu.

Architect är ett mer rytmbaserat och energiskt album jämfört med den självbetitlade föregångaren. Har flytten till Berlin påverkat inriktningen på musiken?

– Kul att du har lagt till märkt till det! Ja, Berlin är en stad som älskar att dansa och är i ständig rörelse. Jag har även börjat motionera mer och träna regelbundet vilket nog också har påverkat musiken.

På albumet pendlar du från akustiska singer/songwriter-nummer som ”Hammering” till dansanta, elektroniska beats i ”Gloria”. Skriver du fortfarande all musik på akustisk gitarr?

– Cirka 90% av Architect är skriven på akustisk gitarr. Resten har blivit till med hjälp av loopar och samplers. Oavsett hur det låter så är det viktigt för mig att även kunna framföra låtarna på akustiska instrument.

Du turnerade ihop med Billy Bragg år 2008. Hur var det? Är Billy lika underhållande privat som han är på scenen?

– Billy är en fantastisk kille. Han är alltid öppen, intresserad och står beredd med ett nytt skämt för varje situation. Och så är han en riktig gentleman. Han hjälpte mig med bagaget och bjöd på middag. Jag blev nästan lite kär.

Jag har läst att din far jobbade som DJ när du växte upp. Har det haft betydelse för din egen musikkarriär?

– Ja, att jag växte upp med så mycket musik runt omkring mig var nog främsta anledningen till att jag själv gav mig in i musikbranschen. Min far DJ:ar fortfarande och spelar allt från Abba till Zappa. Han är också väldigt öppen när det gäller ny musik och alltid villig att lyssna en andra gång på det han inte förstår direkt. Den inställningen har påverkat mig starkt.

Kommer du ihåg hur gammal du var när du skrev dina första sånger?

– Jag var nog två eller tre år gammal första gången jag bad min mamma lyssna på en låt som jag själv hade skrivit. På sätt och vis känns det som att jag bara är en ”kanal” för musiken. Låtarna lever sina egna liv. När jag skriver är det som en utomkroppslig upplevelse där jag bara följer med dit musiken tar mig.

Och slutligen: Vad lyssnar du helst på för tillfället?

– Just nu väldigt mycket St Vincent. Och Villagers.