Stjärnskott: Sabina Ddumba


Hon är medlem i en av Sveriges mest ansedda gospelkörer, har turnerat med Jenny Wilson och sjungit på Katy Perrys senaste skiva. Den nyligen fyllda 20-åringen har skaffat sig erfarenhet och nog med kunskap för att nu äntligen ta nästa steg i karriären. Med den färska debutsingeln ”Scarred For Life” och framträdande på årets Kingsizegala är Sabina Ddumba ett namn att lägga på minnet. Vi skickade ut Wai Kei Fung för att hänga lite i studion och lära känna henne lite bättre.

Det är en typisk svensk vinterdag när jag åker till MFG Studios för att träffa tjejen som en gång i tiden fick utlåtandet ”har inte hört en röst som Sabinas i Sverige tidigare” från en etablerad svensk artist. Sedan dess har Sabina Ddumba varit mycket aktiv med allt från att sjunga på kompisen Adam Kanyamas låt ”The Golden Child” till att vara med på en skiva som toppat Billboards topplista. Åren har gått och Sabina har tagit sig den tid som behövts för att känna att tiden är rätt att stiga fram i rampljuset fullkomligt. Trots att Sabina har varit uppe hela natten och spelat in musikvideon till hennes debutsingel ”Scarred For Life” så träffas vi tidigt på förmiddagen.

Berätta lite för oss om vem Sabina Ddumba är.

– Jag är oftast väldigt glad, har ganska mycket energi, gillar att underhålla på alla möjliga sätt och ser till att folk inte har det tråkigt.

Jag hoppades att du skulle släppa mer material efter ”The Golden Child” och den där PSL-grejen. Varför har det tagit tid?

– Jag tror väldigt mycket på att saker händer när det ska hända. Jag har tänkt länge, men har inte riktigt känt med hela kroppen just det där ”nu kör jag!”. Jag har varit bekväm med att köra och sjunga lite refräng för det är skönt att all fokus inte ligger på en själv ibland. Under det här året har jag utvecklats ganska mycket som person och jag har fått en hum om vad jag vill göra och hittat min plats i den här branschen. Samt att killarna som jag jobbar med nu har passat som handen i handsken för mig.

Berätta lite om den nya låten ”Scarred For Life”. Hur kom den till?

– Träffade de två killarna som jag jobbar med nu och vi fann varandra direkt första gången vi satte oss ner för att jobba ihop. Vi började med några låtar och försökte skriva något nytt. En dag satt vi och lyssnade på lite material som de hade gjort tidigare och då spelade de upp en demo av ”Scarred For Life”. Jag kände direkt ”den här måste jag sjunga” och provade den.

Du är med i Tensta Gospel Choir. Det börjar bli många artister som har sitt ursprung därifrån. Vad har kören betytt för dig?

– Jag tror inte jag hade varit där jag är idag om det inte hade varit för kören. Jag har inte tagit några sånglektioner eller gått i sångklass. Jag började när jag var fjorton år och har nog lärt mig allt jag kan där. Att stå på scen och sjunga inför en publik det är en sak, men att stå på en scen och ha ett gäng fantastiska sångare bakom sig som ska köra åt en själv blir man väldigt nervös av. För det är lätt att få känslan: ”den här låten hade den personen säkert gjort bättre än vad jag gör”. Det är också genom kören som jag fått många möjligheter, som till exempel att köra för Jenny Wilson.

Du har en stor familj om jag inte kommer ihåg fel. Hur är det med musiken i familjen?

– Det är faktiskt en ganska rolig grej för jag har alltid sagt och tänkt att jag inte har en musikalisk familj. Jag har sju syskon och bara en syster som också sjunger. Hon är tretton år och jätteduktig, men alla mina andra systrar kan inte sjunga. För inte så längesen kom jag att tänka på att jag och pappa brukar stå i köket och laga mat tillsammans. Där kan han sjunga någonting och så sjunger jag med så att det blir tvåstämmigt, men jag tänker inte ”pappa kan sjunga” på det sättet eftersom vi brukar driva med det. Men vi har en gitarr hemma och pappa är jätteduktig på att spela den. Han har spelat mycket musik och teater i Uganda.



Vad inspirerar och influerar dig till musiken du gör?

– Vi lyssnar väldigt mycket på musik hemma. Det blir mycket soul, hiphop och gospel. Jag gillar Lauryn Hill. Jag har sedan jag var liten haft Sister Act 2 som en av mina favoritfilmer. Jag har tittat på den så många gånger att jag kan den helt utantill. Jag brukade spola till Lauryns scener och sjunga efter. India Arie sjunger bra också och verkar vara en väldigt fin människa.

Du är med på senaste Katy Perry-skivan där du inleder låten ”Walking On Air”. Hur gick det till och vad är din relation till låten?

– Det var i somras det hände. Jag hade varit ute på min körledares lantställe tillsammans med hans familj. På vägen tillbaka till Stockholm så nämnde han att Klas Åhlund behövde hjälp med en grej och frågade om jag ville hjälpa till. Jag hade ingen aning om vad vi gjorde, det enda jag tänkte var ”Klas vet vad han gör. Jag måste leverera och göra ett bra jobb”. Vi tog en lunch senare och jag fick då veta att låten var klar och frågade om jag fick höra. När jag sen satte på mig lurarna var det första jag hörde mig själv. Jag fick panik och blev jättenervös. Strax efteråt hörde jag att det var Katy Perry och sa: ”vänta lite, det här låter jättemycket som Katy Perry” och fick svaret ”det ÄR Katy Perry”. Jag har en houseälskare i mig också så jag tyckte den var asbra. Katy Perry är fantastisk!

Vad lyssnar du på just nu?

– Det är lite olika. Jag har lyssnat lite på Beyoncés ”XO”. Sen har jag lyssnat på Zara Larssons ”Bad Boys”. Hon är mycket bra. Det blir även en hel del låtar jag behöver lära mig till kören. I förra veckan lyssnade jag på Cleo och Kristin Amparos EP eftersom jag ska köra för dem. Sen har jag lyssnat på ”Scarred For Life” hundrasjuttio gånger.

2011 sa du i en intervju: ”– Jag vill göra musik på heltid och försörja mig på det. Spela in skivor, producera, åka på turnéer, hela grejen. Sen vill jag lära mig spela piano, gitarr, bas, trummor och saxofon, på riktigt. Jag vill visa hela världen vad jag går för!”. Hur långt har du kommit med att lära dig instrumenten?

– Jag har börjat. Jag har Logic på datorn och lekt lite grann så att jag förstår hur det fungerar. Trummorna håller jag på med. Jag är på turné med Jenny Wilson och där spelar jag percussion och lär mig hela tiden. Jag kan mer piano idag än vad jag kunde då, så det har jag tagit tag i. Saxofon har jag inte alls börjat med, men jag tycker det är ett otroligt fint instrument. Jag försökte en gång och då lät det förfärligt. Sen är det också lite det att folk säger det är jättesvårt. Sådant triggar igång mig. Jag vet att en dag, även om jag är 50 år, så skall jag lära mig att spela saxofon. Kanske inte vara proffs, men en låt skall jag kunna. Gitarr försöker jag få min pappa att lära mig.

Hur ser den närmaste framtiden ut för dig? Vad är din ambition för 2014?

– Grejen är den att jag känner lite panik och stress, men det är bara bra att göra det. Det kommer en EP snart och kanske en skiva senare i år. Vi får se var vi lägger krutet. Det kommer bli lite festivaler med Jenny Wilson under sommaren. Sen blir det kören. Jag tror att det här kan vara mitt år kanske? Det känns jätteskönt att komma igång och göra saker på riktigt. Att det faktiskt är lite verkstad och inte bara massa snack liksom!