Scraps Of Tape: – Det här är vårt sjätte vansinne

De har kallats ”Sveriges mest underskattade band” och ”postrockens bäst bevarade hemlighet”. Nu på onsdag, den 26:e februari, släpper Sveriges mest effektpedalsdyrkande band Scraps of Tape sin femte fullängdare Sjätte Vansinnet. Samma dag ser vi dem live på Babel i Malmö. Rockfotos Anton Lindskog skickade iväg några frågor till gitarristen Jerker Kaj och basisten Kenneth Jansson – två femtedelar av postrockens allra punkigaste band.

Jag gillar verkligen er nya skiva! Varifrån kommer namnet Sjätte Vansinnet?

– Det är en beskrivning av oss som band. Sjätte Vansinnet är den otroliga gåva vi har fått som slutligen kommer att förgöra oss. Tills dess kommer vi att njuta av det och rida stormen tills den kastar av oss. Alla som någonsin varit del av ett större kreativt projekt vet nog vad vi talar om…

– Det här är vårt ”sjätte vansinne”. Att hålla på med något så helhjärtat och intensivt trots att man borde sköta om sina jobb, sina barn och sundare intressen i livet än att harva i en replokal och resa runt och spela rock. Dessutom gjorde vi en effektpedal åt oss själva med en knapp som heter Vansinne.

Sjätte Vansinnet
är också det argaste ni har gjort. Varifrån kommer ilskan?

– Jag tror inte att någon i bandet uppfattar ”Sjätte Vansinnet” som argare än något annat vi har gjort. Det finns en intensitet och glöd där, ett kontrollerat vansinne, som driver på skivan hela tiden. Det kanske kan uppfattas som ilska. Men vi har varit ovanligt goda vänner inom bandet när vi skrev skivan så ilskan kommer inte ifrån någon konstnärlig frustration.

– Men visst lever vi i en tid då det är lätt att bli ilsken? Alla har märkt av det själva eller har vänner som skulle behöva ett tryggare välfärdssystem.

Ni började som ett postrockband men med nya skivan – och även föregångaren Resident Flux – har ni gått i en mer låtorienterad riktning. Vad tror ni har föranlett den här utvecklingen?

– En ovilja att stå still. Vi skulle mycket väl ha kunnat gå åt andra hållet och göra något ännu mer bombastiskt men att det blev mer låtorienterat har kanske att göra med att vi ofta hamnat i facket postrock och velat ta oss vidare. Resident Flux blev ju ganska spretig så med Sjätte Vansinnet ville vi göra något mer homogent. Marcus och Johan i bandet har sjungit mer vilket bidrar till att låtarna blir mer som klassiska popdängor.

– Vår musik är ett direkt uttryck av hur vi fungerar ihop som grupp. Nu bor vi alla rätt långt ifrån varandra och ses nästan bara under våra intensiva ”rep-helger” en gång per månad, då vi skriver och spelar som tokiga. Det har nog lett till ett mer direkt uttryck då det känns mer tillfredsställande att komma hem från en sådan helg med en eller två nästan klara låtar.