När Agnes vann den andra säsongen av Idol blev jag ursinnig, mest för att jag följt serien under hela hösten och gått och irriterat mig på hennes totala brist på karisma. Det har dock gått över åtta år sedan dess och det jag sett av Agnes i musikvideor, TV-sända framträdanden och framför allt senaste säsongen av Så Mycket Bättre visar på en artist som verkar ha haft tid att mogna och växa upp. Just hennes medverkan i programmet verkar också ha gett henne en hel del nya fans och konsertlokalen är nästan fylld till maxkapacitet.
Det visar sig att Agnes faktiskt har utvecklats en hel del sedan 2005. Och skaffat sig utstrålning på köpet. När hon kör igång konserten med nyare singlar som ”All I Want Is You” och ”On And On”, slås jag mest av hur fantastisk hennes röst är. När till och med världsartister som Kylie och Madonna låter som karaokeversioner av sig själva när de står på scen, är Agnes röst stark och säker hela vägen igenom.
Mellansnacket hade hon däremot kunnat arbeta på. Det är väldigt mycket inställsamt fjäsk om hur mycket hon älskar Malmö och onödigt många ”MÅR NI BRA?”. Men till skillnad från andra konserter jag varit på nyligen, där både slitna klyschor och uppmaningar till handklapp gjort mig fysiskt illamående, står jag ut den här gången. Kanske mest för att Agnes omges av en oskyldig girl-next-door-aura, som man nu, när hon blivit säkrare på scen, inte riktigt kan bli irriterad på.
Konserten känns stabil från början till slut. För att blidka de nyare fansen utgörs nästan hälften av materialet av tolkningar från Så Mycket Bättre, vilket inte gör någonting då de faktiskt är genomgående bra (och hennes version av ”Instant Repeater 99” är till och med fantastisk). Orsaken till stabiliteten slår mig när hon presenterar kvällens sista låt, ”Release Me”, efter bara fyrtio minuter. Agnes har hållit sig till covers och erkända hits, utan att ge utrymme för onödig utfyllnad. Hon kommer tillbaka på scen och kör ”En Sån Karl” som extranummer. Sedan är det slut, efter bara femtio minuter.
Sammantaget är konserten svår att bedöma. Den har bestått av charm, kvalitet och starka sånginsatser, men jag känner att Agnes kanske inte är den typen av artist man helst ser i en mörk konsertlokal mitt i vintern. Om man istället ser henne i gassande solsken på Storsjöyran eller Malmöfestivalen, så har vi kanske en svensk folkfest och en entertainer av rang. Lokalen och årstiden är dock inget artisten kan rå för, så helhetsbetyget blir klart godkänt.
