Det kanadensiska punk/hardcore bandet Comeback Kid släpper efter en fyra års tystnad Die Knowing och höjer ribban inom genren.
Die Knowing är bandets femte album och det tredje med Andrew Neufeld på sång. Bandet, som fick sitt namn från en artikel om att hockeyspelaren Mario Lemieux skulle göra comeback i NHL, bygger upp en kavalkad av punk och hardcore som ibland gränsar till metal. Grabbarna bevisar att de fortfarande är ett band att räkna med.
Comeback Kid är ett av de band som har gjort ett störst intryck på mig och hade en betydande roll i mitt steg in till hardcorevärlden. Bandet ligger mig därför varmt om hjärtat och detta är ett album jag verkligen sett fram emot. Inte minst då den förra skivan Symptoms + Cures kändes otroligt blasé och gjorde mig väldigt besviken. Men Die Knowing är jag allt annat än besviken på.
Releasedatum: 5/3
Bolag: Victory
Bästa Spår: "Wasted Arrows"
Det tar ca 44 sekunder av det första spåret att förstå att nya plattan är ljusår bättre än förra. De första fem spåren lägger tyngden på hardcore och tenderar ibland till att låta som kampsånger. Jag upptäcker redan i andra låten att jag omedvetet börjar spela luftgitarr, något som jag absolut inte brukar göra i vanliga fall. Men där står jag och vevar för fullt som om jag skulle kvala in till luftgitarrs-SM…
Sedan sångaren Scott Wade slutade och Andrew Neufeld tog över har en ständig diskussion förts om vem som är bäst. Detta är en svår fråga eftersom Scott är mer lagd åt det punkiga, medan Andrew har en aggressivare röst som är menad för hardcore. Men denna svåra fråga kan kanske avgöras nu? På näst sista spåret ”Full Swing” håller jag nämligen på att sätta i halsen då jag till min förvåning upptäcker att Scott Wade gästar. Kombinationen med de båda rösterna är kort sagt perfekt. Personligen hade jag gärna sett att både Scott och Andrew stod för sången jämt, speciellt nu då jag hör hur bra deras röster passar ihop.
Die Knowing kommer förmodligen lämna några av de punkigare fansen lite besvikna då skivan lutar mer åt hardcorehållet och det är också det enda jag kan klaga på. Skivan skulle kanske fått fullpoäng om de fått in lite mer punk. Det är nämligen först mot slutet med låten ”Didn’t Even Mind” som de tar sig an punken. Dock blir låten allt för melodisk, det blir mer åt punkrockhållet istället och låten påminner lite väl mycket om ”Find My Way Back” av kollegorna Four Year Strong. Den känns malplacerad.
Men ovanstående är som sagt det enda negativa jag har att säga. Enligt mig är Die Knowing Comeback Kids bästa platta hittills och jag får för första gången dela ut en niopoängare.
9/10
