En hyllning till Jacobites

Nikki Sudden borde vara helgonförklarad. Postrock-bandet Swell Maps slog undan fötterna på de flesta i skarven mellan 70- och 80-tal, sololåtarna berörde på djupet och tillsammans med Dave Kusworth skapades klassisk rockmusik under namnet Jacobites. Ena foten i punken, andra i rockmusiken, men med ständig närhet till jangle pop. Lyssna på Jacobites ”Country Girl”. En popbagatell med guldkant.

Denna hyllning är främst tillägnad Jacobites, ett band som aldrig nådde de stora framgångarna, men med ett känsloregister utöver det vanliga. Under de två första skivorna Jacobites och Robespierré’s Velvet Basement – utgivna i mitten av 80-talet – är sammanbrottet aldrig långt borta. Sedan finns exempelvis ”Wedding Hotel” tillsammans med Rowland S Howard från 1987.

Förra året återutgav Numero Group Jacobites två första album – skivor som åldrats med övertygande värdighet. Sudden hyllades under hela sin karriär, men vid sin död i New York 2006 borde lovorden varit än mer påtagliga. Han är inte Lou Reed, men hans själsfrände. En brittisk rockromantiker.

Att välja mellan debuten och uppföljaren är egentligen omöjligt, men jag återkommer oftare till Robespierré’s Velvet Basement från 1985. En lite poppigare och lättsammare skiva än den självbetitlade debuten. Men det är dagsform som avgör.