Sónar Reykjavík: torsdag

För andra året i rad intar Sónar konserthuset Harpa i Reykjavík. På plats för dagliga rapporter är Rockfotos Linda Iliste.

Mycket har hänt sedan Enric Palau, Ricard Robles och Sergi Caballero bestämde sig för att hålla i “A Festival of Advanced Music and Multimedia Art” i Spanien för 21 år sedan. Festivalen har blivit en naturlig del av den dansmusikscen man ville lyfta, och de inledande 6 000 besökarna har vuxit till 100 000. Sven Väth spelade det allra första året, Daft Punk plockades in redan 1997 och nollnolltalet har sett bokningar som Björk, Grace Jones och M.I.A.

Sónar är mer än en festival, det är ett varumärke. Och i år börjar dess internationella turné med två jippon samma datum – Sónar Reykjavík och Sónar Stockholm. En del artister, som Paul Kalkbrenner, Jon Hopkins och James Holden, slussas med hjälp av det musikälskande flygbolaget Icelandair mellan de tu huvudstäderna för att vara en del av båda.

I Stockholm är det Sónar-premiär, medan det här i Island är dags för andra upplagan. Sedan i fjol har ytterligare en festivaldag adderats för att få plats med de 67 isländska och internationella artister som fram till på lördag uppträder på fem scener i Harpa.

Torsdagen är också ett slags startfält för starka inhemska kort. Kvällen börjar visserligen med prisbelönta ljudkonstnärerna Ryuichi Sakamoto & Taylor Deupree, men följs av livepremiären för HE, det senaste i en lång rad av multi-instrumentala Högni Egilssons musikprojekt. Egilsson, mest känd för sina gästspel med GusGus, Hjaltalín och Gluteus Maximus, soloexperimenterar här med manskörer, stråkar och elektroniska beats. I Kaldalón sitter vi sedan ner till Good Moon Deers (mar)drömska samplingar och livetrummor som formgivaren Guðmundur Ingi Úlfarsson och FM Belfast-kända Ívar Pétur Kjartansson mässar fram.

Därefter springs det däremot mellan soulpoppiga Moses Hightower, vars senaste album Önnur Mósebók prisbelönats för både komposition och texter, och knäpproliga Hermigervill, för att inte missa att för andra gången under natten spotta Egilsson. Nu är det tillsammans med vapendragarna i GusGus. Hemlandets housejätte nummer ett får i vanlig ordning publiken att släppa loss i en välljudande, svettig svängom.

En härligt dansant avslutning på en inledande kväll. “Vi är på gång!” som Christer Ulfbåge en gång i tiden entusiastiskt utropade i OS-programmet Hello Sydney.