Stjärnskott: Roadkill & Rainbow

”En alkemisk legering av amerikansk folk, engelsk lyxpop, svensk melankoli och kaxig 60-tals garagerock”. Så beskriver bandet sin musik. Och lägger till att Tom Waits är husguden. När jag själv sen lyssnar dyker mörka, samtida alt.folk-band som The Cave Singers och O’Death upp som självklara referenser. Snart kommer debutskivan som de har jobbat på i flera år. Malmöbandet Roadkill & Rainbow är veckans stjärnskott.

Vem är Roadkill & Rainbow och varför har ni varit så hemliga fram tills nu?

Per: – Det finns många svar på den frågan. På första nivån spelar Carl Lindmark trummor och slagverk, Joel Thedeén gitarr, Lehman Benson IV banjo, Anders Peters bas, Henrik Burström dragspel och piano, Joel Dominigue Svensson sjunger och Per Lindmark lirar barytongitarr, piano och sjunger tills rösten inte bär.

Joel S: – Ett annat svar skulle vara att Roadkill och Rainbow är två motsatta karaktärer som jag och Per hittade på och levde oss in i när vi brukade sitta på en balkong högt över Malmö och dricka rom med banjo och gitarr som sällskap.

Per: – Roadkill representerade den smutsigare sidan av sångerna vi skapade. Han sjöng med grus i rösten om döden och sena nätter. Rainbow var kärleken och hade en mer färgglad röst. Han var alltid sprudlande kär. Joel var oftast Roadkill och jag Rainbow, det föll sig naturligt. Men efter ett tag kunde vi inte hålla reda på vilka som var vilka; vad som var mörker och ljus, verklighet och fiktion.

Joel S: – Ja, allting blev en enda röra, även musikaliskt, men vi gillade det och snabbt blev röran allt viktigare för oss. Till slut kom vi ner från balkongen som ett riktigt band och numera är vi som sagt en hel orkester.

Per: – Från att ha varit två har vi nu blivit sju och alla är en del av den alternativa värld som är R&R. Varför vi har varit hemliga, om vi nu ska kalla oss det, är svårt att svara entydigt på. Vi har inte varit otillgängliga med avsikt, utan mognat långsamt. R&R har ändå spelat med nån slags regelbundenhet, men alltid i nya skepnader och på helt skilda platser och vis.

Berätta om den här skivan som ni har spelat in!

Per: – Det första året fanns musiken som luftslott i min fantasi. Jag skrev låtar på löpande band. Levde nästan i en R&R-utopi och försökte skapa en ny slags musik, en ny estetik. Då spelade vi en avskalad smutsblues med poppiga inslag. Sen tog jag in fler och fler ingredienser och instrument, pretentionerna växte explosionsartat. Det andra året bytte vi medlemmar och efter ett halvår började vi spela in en skiva. Och det var 18 månader sen. Det har varit ett äventyr, minst sagt.

Carl: – Vi har provat så många olika tekniker och filosofier om inspelning att det är skrattretande. Om vi skulle bli intervjuade i MM (Musiker Magasinet) om inspelningen hade de tyckt att vi var ufo:n, sen hade de fått göra ett 400-sidor tjockt specialnummer.

Per: –Jag har lagt ner hela min själ, tusentals timmar och tankar i den här skivan. Det vore hemskt om ingen lyssnade på den eller om folk lyssnade men inte brydde sig.

Carl: – Skivan är väldigt mycket. Vissa låtar har uppemot 50 spår, med stråkar, blås och körer…

Joel T: – Vi skulle önska att den gavs ut på vinyl – och digitalt, så klart – av ett lagom stort bolag som verkligen trodde på oss och älskade musiken.

Henrik: – Ja, vi har ju inget skivbolag ännu. Vi väntar på slutmixen och mastring innan vi kommer ut ur garderoben i påfågel-dräkter och med en sång på läpparna. Det borde ske när som helst nu!