Veronica Maggio: Hovet, Stockholm 1/2

”Stockholm. Hovet. Vad är det som händer?” utropar Veronica Maggio som värsta rockstjärnan redan under första låten för kvällen och hela Hovet höjer rösten och händerna som en bekräftelse att de är med på noterna ikväll. Framför sig har de den här kvällen en av de svenska artister som just nu lyser klarast på pophimlen. Vad som har hänt sedan debuten 2006 har varit likt ett bowlingklot som genom musiksverige slagit strike på alla käglor som funnits i vägen. Med det fjärde albumet Handen i fickan fast jag bryr mig har Veronica Maggio befäst sin position som östkustens kvinnliga musikaliska nationalskald av rang.

Veronica berättar under kvällen att om vi alla hade varit 14 år och i Uppsala skulle alla varit på fest hemma hos henne. Som hon sjunger i texten ”Välkommen in” så är hela världen just hennes ikväll. Neonljusen från senaste albumets framsida har en genomgående centralpunkt i scenografin men inte ens de kan lysa ikapp med Veronica Maggio en kväll som denna. Man kan verkligen se och känna glädjen från henne att vara just här ikväll och att så många har sökt sig hit och det smittar lätt av sig ända upp på sittplatsläktarna. Kvällen tar oss med på en återblick i hennes liv likt de texter som hon skrivit och satt musik till. Det handlar om olycklig eller obesvarad kärlek, sorgsna och ensamma nätter i New York, att inte vara nöjd att bo kvar i Uppsala eller den otydliga förklaringen till titeln på ”Bas gillar hörn”.

Det jag får beskåda ikväll är en stjärna som levererar en show som håller högt internationell mått och som är värdig den status som Veronica Maggio idag innehar. Till och med i en arena som Hovet där ljudet kan vara problematiskt så levererar hon en sång som låter nästan bättre än på skiva. Hon bugar, niger och tackar gång på gång under kvällen och delar med sig åter och åter igen av sitt till eget utsago för många gånger brustna hjärta. Jag kan garantera att alla i publiken denna kväll mer än gärna vill att Veronica följer med oss hem om hon inte vill vara själv. För trots alla vemodiga texter som sjöngs denna kväll så skymtar man lyckan där på scenen. En lycka som kommer att sitta kvar i kroppen en bra stund.