VNV Nation har länge varit det största namnet inom subgenren futurepop – ett begrepp som faktiskt myntades av Harris själv. Idag ställer han sig dock tveksam till begreppet.
– Jag hittade på ordet futurepop i slutet av 90-talet för att beskriva VNV Nations musik då jag inte tyckte att befintliga termer som EBM eller industrial riktigt passade. Vi kombinerade popmelodier med influenser från elektroniska undergroundgenrer. Det fanns till exempel en underjordisk trancescen – innan den musiken blev mainstream – som var en viktig inspirationskälla för oss.
– En kort tid därpå träffade jag killarna i Covenant och Stephan Groth från Apoptygma Berzek som just då jobbade på plattan Welcome To Earth. Då märkte jag att det fanns fler som gjorde samma sak och hade liknande influenser. Och sen kom Icon of Coil, Assemblage 23 och några till.
– För vår del har futurepop inte haft någon relevans sedan FuturePerfect (2002). Idag föredrar jag att kalla det vi gör för alternative electronic. Ordet futurepop har missbrukats för att sälja dålig musik.
Du nämnde FuturePerfect. Jag tycker att man märker av ett stilbrott omkring den skivan när man lyssnar på ert äldre material.
– Ja men herregud, det är tolv år sedan. Mycket har förändrats även sedan dess: Min musiksmak, mina referenser – och inte minst mitt sätt att betrakta omvärlden. Men visst: FuturePerfect var en viktig skiva som gav oss många nya fans när den kom.
– Temat på FuturePerfect är människans förstörelse, berättar Ronan. Hur vi inte tycks vara tillräckligt pragmatiska för att kunna skapa den “perfekta framtiden”. Vi skyller hela tiden ifrån oss för att inte behöva ta itu med de stora problemen – som klimathotet. I regel krävs stora katastrofer för att vi ska kunna enas kring någonting överhuvudtaget. Det är mänsklighetens tragiska historia.
Vid sidan av den elektroniska musiken har Ronan Harris ett stort intresse för klassisk musik. I november 2012 fick han framföra VNV Nations låtar tillsammans med en symfoniorkester på festivalen Gothik Meets Klassik.
– Det var det bästa jag varit med om under alla år med VNV Nation, utbrister Ronan entusiastiskt. Jag har varit ett fan av klassisk musik, opera och barockmusik sedan jag var liten. På alla skivor som vi gjort har jag imiterat orkestrar på olika sätt. Nu fick vi äntligen chansen att spela ihop med en riktig orkester. Det var så otroligt vackert och väckte så starka känslor inom mig.
– Jag hörde mina texter på ett helt nytt sätt. När jag stod på scenen och sjöng kändes det som att jag satt i publiken och lyssnade på samma gång, säger han filosofiskt.
Ronan har beskrivit sig själv som en väldigt känslosam person – och det går inte att ta miste på hans engagemang när han får prata om saker som berör honom. År 2007 spelade VNV Nation på festivalen Infest i Bradford. Strax innan dess hade en 21-årig gothtjej vid namn Sophie Lancaster blivit misshandlad till döds av ett ungdomsgäng som provocerades av hennes klädstil (läs hela den tragiska historien här.). Ronan tillägnade låten “Illusion” åt henne och åkte även och hälsade på hennes familj.
– Jag kan helt klart identifiera mig med Sophie Lancaster, berättar han. Där jag växte upp fick man stryk av de konservativa ungdomarna om man klädde sig extremt eller avvikande på något sätt. Man var tvungen att vara väldigt, väldigt tuff för att våga sticka ut ens litegrann från mängden.
– Jag ville hylla henne. Och samtidigt rikta ett stort “fuck you” till intoleransen och de inskränkta idioter som tog hennes liv. Infest kändes som rätt plats. Eftersom jag vet hur stark sammanhållningen är inom den brittiska goth-, EBM och electroscenen så var det ofrånkomligt att någon som personligen kände henne skulle vara på plats.
– Och vem vet: Kanske hade Sophie Lancaster själv varit där om hon fortfarande vore vid liv?
Lyssna på vår playlist med VNV Nations femton största stunder på Spotify.
