Isländska goth/synthpop/darkwave-akten Legend har pekats ut som bandet som höjt ribban för vad elektroniska artister måste prestera på scenen. Rockfotos Anton Lindskog fick en pratstund med karismatiske sångaren och bandledaren Krummi Björgvinsson före deras spelning på synthfestivalen Electric Lucia i Malmö.
I april 2012 släpptes Legends debutalbum Fearless hemma på Island. I slutet av samma år gavs den ut internationellt av kanadensiska Artoffact Records. Under 2013 har ryktet om det egensinniga goth/synthbandet (och inte minst – det fantastiska livebandet!) Legend spridits över Internet. Och inte främst genom några etablerade ”proffstyckare” – utan via Twitter. Spelningar på festivaler som Terminus och Iceland Airwaves har följts av ändlösa tweets i stil med ”I feel like I’m watching Skinny Puppy back in 1986” och ”Everything you’re hearing about the aweinspiring, gamechanging set by Legend is true”.
34-årige Krummi fick internationell uppmärksamhet redan i början av 2000-talet som sångare i hardcorebandet Mínus. Det var han som startade Legend tillsammans med Halldor (Dori) Björnsson, som har sin bakgrund inom elektronisk och klassisk musik. Deras livetrummis är filmregissör till vardags. Med de väldigt spridda erfarenheterna är egensinniga Legend på sätt och vis ändå en typisk produkt av Reykjavíks öppna kreativa miljö.
– Jag och Dori lärde känna varandra för 15 år sedan, berättar Krummi. Vi träffades 1998 genom gemensamma vänner. Av en ren händelse hamnade jag på fest hemma hos honom och där såg jag att han hade en hemmastudio. Jag fick veta att han spelade i ett elektroniskt band och att de letade efter en trummis. Det ena ledde till det andra – och jag blev deras trummis.
Är det du och Dori som skriver musiken ihop i Legend?
– Ja, det är väldigt 50/50. Det brukar börja med att Dori kommer med en synthslinga som jag hittar på en sångmelodi till. Sedan gör vi resten av arrangemanget och texten tillsammans.
Det vilar en mörk och kall stämning över hela Legends debutalbum Fearless. Enligt Krummi är musiken påverkad av klimatet på Island.
– Vi skrev och spelade in skivan mellan november och december 2011. Under den tiden på året är det svinkallt och mörkt dygnet runt på Island. Vi spelade in i en studio som låg i närheten av en sjö och man kunde höra när vågorna slog in mot land utanför. Allt det där smög sig in i vårt undermedvetna när vi höll på med skivan.
Hur skulle du beskriva Reykjavíks musikscen?
– Där finns bra och dåliga band precis som på alla andra ställen. Egentligen tror jag inte det är så stor skillnad mot säg…musikscenen här i Malmö. Det finns mycket bra isländsk undergroundmusik som förtjänar mer uppmärksamhet. Och dagens topplistemusik är precis lika ointressant där som den är på alla andra ställen.
– Reykjavíks musikscen är liten men sammanhållningen är väldigt stark. Folk hjälper varandra. Kanske är det något som är speciellt för Island – att genrer inte spelar särskilt stor roll. Band delar gärna medlemmar oavsett musikstil. Ingen tycker det är särskilt konstigt om en black metal-trummis spelar keyboards i ett technoband.
När kommer vi att få höra uppföljaren till Fearless?
– Vi jobbar just nu på vår andra skiva. Planen är att göra klart den under januari och februari så jag skulle tro att den släpps i slutet av sommaren eller till hösten. Ännu är det lite väl tidigt för mig att säga hur den kommer att låta. Som det verkar nu så blir den tyngre med mer liveinstrument. Men i grund och botten gör vi fortfarande elektronisk musik.
