Tre ord för att beskriva Shaking The Habitual: manifest och manisk fest. Knivduon går all in musikaliskt och textmässigt på sin fjärde fullängdare. Redan i ledsingeln ”Full Of Fire” spottas det gollumväsande ut ”Liberals giving me a nerve itch” ovanpå ett infektuöst och psykotiskt beat. Det här är inte din bekväma popskiva 2013, utan en intellektuell, välproducerad, strukturbrytande vitamininjektion som får de senaste årens dj-våg att verka tam och ointressant. Tidvis är Shaking The Habitual precis som den aerobicsvideo på speed bandet har försökt bygga upp på sina surrealistiska spelningar i år, men på spår som min favorit ”Old Dreams Waiting To Be Realized” gräver de också ner sig i ett hål av atmosfäriskt drönande. Det finns välportionerad dynamik som öppnar för ren lyssning bredvid de intensiva rytmexkursionerna.
Knivens nya är spastisk som en gif och färgglad som en tonårstumblr men med allvarsam röst. Syskonduon Dreijer har gått så långt de kunnat för att böja bort den gotiska synthmusik som präglade Silent Shout. Shaking The Habitual är en rosa fyrbåk av ljud som andas och lever på ett orkestralt sätt snarare än programmerat. Dragen av jazz, folkmusik och introvert elektronisk musik i en slarvsylta sätter öronen på prov, vilket är mer än man kan säga om den mestadels loopbaserade musik som vanligen påströsslas epitet som experimentell eller intressant.
En problematik är att Shaking The Habitual balanserar på gränsen mellan skakande och berörande, både konkret och figurativt. Men ambitionen som lyser igenom, att göra något nytt, mönsterbrytande och levande mättar oss intryckshungriga som tröttnat på buffén av rutinpurism och genrer. I ett rosa paket får vi ett startpaket för nya tankar.
