Rockfotos årslista 2013, plats 12: Daft Punk — Random Access Memories


Så här i efterhand känns det ganska naturligt. Men i början av året var det allt annat än självklart att herrarna Bangalter och de Homem Christo skulle släppa ett album som vände blicken bakåt istället för framåt. Mot en analog dåtid, inte en digitalt pulserande framtid. Borta var experimentlustan och råheten från duons tidiga alster och i dess plats: Random Access Memories – ett kärleksbrev till albumformatet, bortglömda hjältar och dansmusik som hantverk på blodigt allvar.

På tretton spår bjöd Daft Punk upp till dans, och med Pharrell Williams och Nile Rodgers som kapellmästare blev förstasingeln ”Get Lucky” årets mest självklara dansgolvsvältare. Den är lika briljant nu som då. Men bortom superhiten finns flera spår som visade på en annan sida av fransmännens vision. I ”Giorgio by Moroder” låter de den italienske pionjären inleda med en långsam och vagt hypnotisk dialog innan hela alltet briserar i en nio minuter lång discosymfoni. Eller ”Touch”, skivans kanske mest högtravande stund där robotrockarna Bangalter och Christo – med softrockveteranen Paul Williams väna röst som ankare – kastar loss och beger sig ut på en kosmisk resa som låter som en West End-musikal borde låta, snarare än något som hör hemma på en berlinsk nattklubb. Det bisarra i sammanhanget är att det ens fungerar.

Och så där håller det på. Sjuttiofem minuter av trippande basgångar, sprakande vocoderballader, skenande symfoniorkestrar och sylvass rymdfunk. Random Access Memories är kanske inte Daft Punks absoluta höjdpunkt i karriären. Den kommer inte att ersätta Discovery som duons manifest. Men som retrofuturistiskt skrytbygge och lovsång till obskyra rymdmusikaler från 1974 är skivan oöverträffad under 2013.

× × ×