Punken är död, länge leve hiphopen! Det har stormat rejält i det politiskt ängsliga Sveriges vattenglas. Det har handlat om Timbuktus och Kartellens låt ”Svarta Duvor och Vissna Liljor”. I några textrader uttrycks orden ”att dunka Jimmie gul och blå”. Ett konstnärligt sätt att bearbeta sina inre frustrationer över vår alltmer öppet främlingsfientliga samhällsutveckling, behandlades som ett regelrätt hot. Sebbe Staxx verkade ingen ha förväntat sig mer av, som den tidigare dömde, och den evigt fördömde. Men Timbuktu (bilden) förtjänade tydligen att offentligt avrättas.
Lördagen den 30 november kunde man på legendariska Kafé 44 avnjuta en kväll i musikens och politikens tecken. Adam Tenstas releasefest för sin låt ”Vad ska du bli?” från tributesamlingsalbumet Tyst för fan – Ekon från Ebba Grön, var en kort men explosiv uppvisning i kraft, frustration och framtidshopp. Det var en musikalisk reaktion och aktion mot rasism och klassförtryck. Ett sätt att varna för och ta ansvar för att samhället inte fortsätter den väg som är inslagen, mot större orättvisor och skillnader på folk och folk.
I Ebba Gröns ”Beväpna er” från 1979 sjunger Thåström om hatet mot hela borgerligheten och kungahuset och att de alla ”tål lite bly i nackarna”. I ”Svarta Duvor och Vissna Liljor” tar Sebbe Staxx och Timbuktu till våldsmetaforer för att uttrycka sin frustration ställningstagande mot det samhälle som SD representerar, där antihumansim och egoism regerar:
”Så Säpo är ni med? Här kommer ett hot till!
Kungsgatan med Soran, hade jag varit med
Hade jag tagit järnröret och lagt dem i koma, alla tre.
Yeah, fuck SD med Jimmie i spetsen”
Med låten följde en debatt där en SD-politiker polisanmält Kartellen och Timbuktu, Timbuktus 5i12-pris har ifrågasatts, talmannen bojkottade själva prisutdelningen, SD har krävt offentliga avståndstaganden från Miljöpartiet för sitt samarbete med Timbuktu och oräkneliga samhällsdebattörer och ledarskribenter har uttalat sig om det är rätt eller inte att uttrycka sig hotfullt i musik.
Men den mentala pausknappen har nu tryckts upp. Svensk hiphop kliver fram och tar ett politiskt ansvar parallellt med ett artistiskt. Är det ok att uttrycka sig som Kartellen och Timbuktu har gjort? Om desperationen, frustrationen och oron för likgiltigheten bland medborgarna kräver det, så ja. Om det får oss att vakna upp ur mellanmjölkens komatillstånd, så ja.
Min förhoppning är att fler artister kliver fram 2014 och tar ställning. Som punken gjorde då, som hiphopen gör idag. Klassamhället och rasismen behöver motstånd. Därför är ”Svarta Duvor och Vissna Liljor” årets samhällspolitiska låt. För musik kan göra skillnad.
http://www.youtube.com/watch?v=v_Wj8biqtog
