Witch house möter trip hop möter industrirock? Äkta paret Brant Showers och Nancy Lutz gör under namnet ∆AIMON mörk, modern och suggestiv elektronisk musik som borde tilltala såväl gamla Skinny Puppy-fans som den yngre, mer trendkänsliga witch housepubliken. I tisdags släpptes det själbetitlade debutalbumet. Rockfotos Anton Lindskog blev så imponerad att han skickade iväg några snabba frågor till duons manlige hälft Brant Showers.
Hur länge har ∆AIMON existerat?
– Jag och Nancy har varit ett par i över tio år nu och vi har hela tiden pratat om att göra musik tillsammans. Det dröjde dock ända till juli 2010 innan vi spelade in våra första låtar ihop. Vi la ut dem på SoundCloud, egentligen bara för att våra kompisar skulle kunna lyssna. Men ryktet spred sig och plötsligt hade vi ett skivkontrakt!
När ni släppte er första EP Amen (2010) kategoriserades ni som witch house. Vad tycker du om den benämningen idag?
– Vår första EP var helt klart influerad av witch house-rörelsen som stod på sin höjdpunkt då. Musiken vi gör idag ligger väl en bit därifrån och witch house har blivit en term som används lite slarvigt ibland av bloggare och musikpressen för att beskriva mörk elektronisk musik. Jag tycker det är lite förenklande att kalla oss witch house – men samtidigt är vi väldigt glada över alla goda vänner som vi fått inom den scenen.
Kan du berätta lite om er arbetsprocess? Skriver ni musiken ihop?
– Ja, det börjar med en idé eller en atmosfär som vi vill återskapa. Stämningen i låten är det första som vi sätter med hjälp av samplingar, keyboards och slagverk. Sedan bollar vi idéerna fram och tillbaka mellan oss och sången brukar vara det som kommer sist av allt. Som vi ser det är en låt inte helt färdig förrän vi båda är fullständigt nöjda.
Tror du att er musik påverkas av det faktum att ni är ett par?
– Ja, absolut. Jag kan utan tvekan säga att ∆AIMON hade låtit helt annorlunda annars. Musiken är i högsta grad influerad av dynamiken mellan våra personligheter. Det finns en speciell koppling och en särskild energi mellan oss, vilket kanske främst visar sig när vi spelar live.
Ni har precis släppt ert första fullängdsalbum. Hur tycker ni själva att albumet skiljer sig från era två tidigare EP:s Amen och Flatliner?
– Den mest märkbara skillnaden är låtarnas teman och soundet som är mer personligt och direkt. Skivan har en klarare produktion och vi använder mindre reverb jämfört med tidigare. Rytmerna tar större plats och är mer konfronterande. Texterna är emellanåt väldigt intima men det är viktigt för oss att alltid vara uppriktiga mot lyssnaren. Vi vill göra musik som känns öppen och ”exponerad”. Mörkret i musiken är ofta en reflektion av våra egna orosmoln.
Och slutligen: Kan du nämna några viktiga inspirationskällor bakom ∆AIMON?
– Större delen av inspirationen kommer från äldre industrial som Throbbing Gristle, Einstürzende Neubauten och Foetus. Vi gillar också Swans sätt att ”attackera lyssnaren med ljud” och den vackra, sorgsna estetiken hos elektroniska avantgardeband som Coil och Ulver. Förutom det så är vi väldigt förtjusta i 90-talets trip hop som Massive Attack, Tricky och Portishead och samtida elektroniska akter som Burial, Purity Ring och Lorn. Man kanske kan säga att vår musik är som en smältdegel av alla de här influenserna?
