
Trots att bandmedlemmarnas identiteter sedan länge anses vara röjda envisas de med att hålla dem hemliga – och det är ju det som är halva grejen med Ghost. Till och med frontmannen själv kallar spelningen för ”spektakel” under en av de få gånger han faktiskt säger någonting, det här är ett välutvecklat koncept. Ghost har en image och de viker inte en tum från den. Papa Emeritus II har motorik lik en mimare, han skrider över scenen och gestikulerar lugnt och precist. Bandet spelar oerhört tajt och man slås av – trots av en något bastyngd ljudbild – att det här är riktigt proffsiga musiker, den instrumentala låten ”Genesis” visar det tydligt. Publiken blir dock som gladast över att höra singlarna ”Year Zero” och ”Secular Haze” från senaste skivan ”Infestissumam”.
Mycket kan man säga om detta band. Att vissa metalfans hånar Ghost för sin hittiga ljudbild är helt obetydligt, här har vi ett otroligt samspelt band med känsla för såväl starka melodier som tunga riff. Och de upplevs bäst live. Ghost värmer helt enkelt upp denna svinkalla decemberkväll så till den milda grad att samtliga i publiken – även de mer blygsamma fansen som står långt bak – går ut i minusgraderna med heta kinder.