Det har blivit en årlig tradition för Damien Jurado att spela i Sverige. Under spelningen på Södra teatern säger han själv att han de senaste åren upplevt den första snön fler gånger i Stockholm än i sin hemstad Seattle. Så även denna fredagkväll i december, då Kevin Walker samtidigt vann ”Idol” på andra sidan Södermalm.
Det tillhör inte vanligheterna att en artist går in på scenen till publikens jubel, sätter sig ner på en stol med en akustisk gitarr och river av åtta låtar i följd utan att säga ett ord. När dessutom nästan varenda av dessa låtar är från en skiva som inte släpps förrän en och en halv månad senare, då väljer man verkligen inte att göra det lätt för sig. Men när det gäller Damien Jurado så funkar det alldeles utmärkt.
Trots avsaknaden av mellansnack och att låtmaterialet är okänt, infinner sig genast den där intima stämningen som så få artister klarar av att skapa. Det känns som om en god vän utan ett ord har slagit sig ner i soffan i vardagsrummet hemma. Det är som att han förmedlar ”Hej, jag är helt slut efter en lång resa, jag längtar hem, jag orkar inte snacka, men jag är glad att jag får vara här” och med jämna mellanrum tar en klunk från den burk Fanta han har med sig.
Efter åttonde låten ”Museum of Flight”, vars video delvis spelades in på just Södra teatern, börjar Damien Jurado prata. Han berättar på sitt typiskt ironiska, cyniska och målande sätt bland annat om sitt schema den senaste veckan, om flygresan från Paris och om sin trettonårige son som tycker att pappa lurar folk genom att låta dem betala för att han ska göra dem deprimerade.
Jurados röst verkar må nästan oförskämt bra. I nya ”Jericho Road” tar han i för kung och fosterland, och gåshuden är ett faktum. Andra höjdpunkter är sorgsna ”I Am Still Here”, som önskats av en tjej på hans Facebook-sida och följs av en underbar utläggning kring det, samt en låt som är så ny att han själv inte ens har spelat igenom hela någon gång tidigare, än mindre spelat den för någon annan. Denna nya låt möts av kvällens största jubel, varpå Damien utbrister ”jag antar att jag bör behålla den” och ler.
Damien Jurado är en artist som alla bör uppleva live någon gång i livet. Intimiteten och intensiteten i kombination med en ständigt föränderlig låtlista gör också att han aldrig blir tråkig att se, även om man råkar tillhöra den lyckliga skara som fått se honom en gång per år.
Alldeles fantastiskt magiskt, ännu en gång.
OBS arkivbild
