Thomas Di Leva säger själv att han blivit försiktigare med åren, med vad han gör officiellt, men han har definitivt inte slutat att skapa diskussion. När Rockfotos Vesna Prekopic träffade honom för en intervju berättar han om sitt engagemang för att försöka påverka världen i en bättre riktning.
Thomas Di Leva är avspänd och pratsam när vi träffas för en kort intervju i slutet på oktober, och vi börjar med att prata om hans nya album, Innan Solen Går Upp, som släpps den 6:e november. Det är en avskalad, akustisk skiva, där texterna och melodierna bär varandra, en skiva som känns modigt enkel.
Berätta om det nya albumet.
– När jag satt och gjorde min självbiografi tillsammans med Klas Ekman under vintern och våren, då började jag också åka till min studio två till tre timmar varje dag. Där satt jag med min akustiska gitarr och spelade in lite idéer, som blev till låtar och sen när sommaren kom hade jag en massa material. Jag, min fru och min manager lyssnade igenom dem och tänkte att varför inte göra ett akustiskt album och ge ut det i höst. Jag ringde upp David Nyström, som är väldigt duktig på stråkar och piano, vi skissade lite och jag skrev ”Drömmen om Sverige” så sent som i augusti. Vi spelade in och mixade den samma dag som Obama var på besök. Allt gick väldigt fort och nu är den här.
Han skrattar och säger att det ligger 150 ex i receptionen här som väntar på att signeras innan han går hem. Leendet förbyts till allvar när han berättar att det var viktigt att få ut albumet fort på grund av det aktuella temat om ett Sverige som behöver en positiv motvikt till allt dystert som pågår i vårt samhälle.
– Vår nationalsång har ju kidnappats av främlingsfientliga krafter, av rasister, och man undrar ju hur det ska gå. Om man tror på gemenskap och tror på att alla ska kunna samexistera, så verkar det ju snart vara svårt att bo kvar här.
Apropå det här temat, så har du precis skrivit en debattartikel som publicerats i Aftonbladet där du uppmanar artister som Robyn och Timbuktu att skriva alternativa nationalsånger, som din egen ”Drömmen om Sverige”– vad fick dig att göra det?
– Jag kände att det var viktigt. Visst brukar jag skriva låtar som handlar om kärlek, men jag brukar inte skriva låtar som sätter ner foten i det politiska landskapet på det här sättet. Debattartikeln var viktig för att det känns som att vi skapar kulturen vi har i Sverige tillsammans och i framtiden kommer vi behöva texter och låtar där vi alla får plats. Där alla kan sjunga med. Vi har ett fantastiskt land på så sätt med en samexistens och i videon till låten har vi varit måna om att få med alla. Med artikeln har jag få ta emot hatmejl, men då känner jag bara att det är ett tecken på att den rör om i grytorna. Det är bra.
Hur ser du på samhällsutvecklingen utifrån ditt artistperspektiv?
– Det är mycket mer cyniskt nu, ett väldigt hårt klimat. För tio år sen handlade nöjesartiklarna i kvällspressen till exempel om någon som hade släppt en ny skiva eller haft teaterpremiär. Idag handlar det bara om referat om folk som blir utslagna i tävlingar eller ytlig underhållning. Djupare saker går väl inte hem. Den moderna människan verkar fungera så att om det inte är en bilkrasch eller skottlossning inom tio sekunder på tv:n, så byter man kanal.
