Hennes lillasyster heter Yukimi och frontar en av Sveriges viktigaste popexporter. Men den lågmälda, klädsamt introverta musik som Göteborgsättade Sandra Sumie Nagano själv gör placerar sig en bra bit från Little Dragons dansanta electronica. På fredag spelar hon på Iceland Airwaves i Reykjavík och den 2:e december släpps det självbetitlade debutalbumet på Bella Union. Rockfotos Anton Lindskog ringde upp Sumie och ställde några frågor.Snart släpper du din debutskiva. Hur länge har du jobbat på albumet egentligen?
– Låtarna började jag skriva för fyra år sedan. Jag är ganska långsam av mig (skratt) så det tog ett tag innan jag kände att det var tillräckligt bra. Inspelningen gick däremot väldigt snabbt. Vi spelade in allt live i en studio i Berlin, vilket bara tog två dagar.
Jag letade efter lite klipp med dig på YouTube och hittade låten ”Så du kan” som jag tycker är väldigt fin. Jag har aldrig hört dig sjunga på svenska tidigare. Kommer albumet att vara helt engelskspråkigt?
– Ja, låten ”Så du kan” var mitt första försök att skriva en svensk text. Jag fick mersmak på det och kommer helt klart att skriva mer på svenska i framtiden. Albumet är som sagt helt på engelska men jag har planer på att göra en svensk skiva sen någon gång. Det går att bygga upp lyriken mer och använda metaforer på ett annat sätt på engelska. Svenska är ett mer direkt språk – i vart fall är det så för mig, vilket kanske bara beror på att svenskan är mitt första språk. Det var något som jag inte gillade i början men nu har jag vant mig.
Kan du berätta lite om vad du har gjort tidigare?
– Jag har ju alltid sysslat med musik. Jag började som dansare och som liten hade jag väldigt stora musikaldrömmar (skratt). Sen så har jag alltid skrivit dikter och små historier. Men det tog lång tid innan jag lärde mig att spela något instrument, det kom sent för mig.
– Skrivit har jag gjort så jag länge kan minnas men det har alltid varit väldigt privat och jag har hållit det för mig själv. Det har varit ett väldigt stort steg för mig att börja visa upp lite av det för andra.
Du har ju en väldigt känd lillasyster – Yukimi i Little Dragon. Tycker du det är jobbigt att bli jämförd med henne så ofta? Ni gör ju trots allt väldigt olika typer av musik.
– Först måste jag nämna att jag är jättestolt över Yukimi. Jag tycker verkligen att Little Dragon är något av det bästa som Sverige har i musikväg – och det är inte något som jag säger bara för att hon är med. Visst kan jag tycka det är lite jobbigt att folk jämför oss så ofta – jag är ju vuxen och gör min egen grej. Men samtidigt förstår jag att det är så det fungerar. Folk vill ju hitta någon form av anknytning till nya saker.
Kommer ni från en väldigt musikalisk familj?
– Njae, det kan jag inte påstå. Det fanns alltid musik runt omkring oss när vi växte upp men ingen av våra föräldrar var musiker. Min pappa ville men han blev konstnär istället.
Kan du nämna några stora förebilder?
– Jag har funderat på det där eftersom det är en fråga som jag får ganska ofta nu för tiden. Den är inte helt enkel att svara på för jag skulle kunna nämna så många olika saker. När jag var riktigt liten gillade jag musikaler (skratt).
– Om jag ska nämna sådant som jag alltid kan gå tillbaka till och aldrig tröttnar på så kan det vara Chet Baker, Billie Holiday eller Leonard Cohen. Sen lyssnar jag på ganska mycket instrumental musik också, det kan vara rätt skönt att slippa höra röster hela tiden (ännu ett skratt).
Vad har du för planer efter att skivan är släppt?
– Jag vet faktiskt inte riktigt då det här är väldigt nytt för mig. Men det är jättekul och det händer så mycket nya saker varje dag – som att bli intervjuad av dig till exempel. Jag har gjort lite spelningar under hösten och har några kvar, i London och Brüssel i december. Sen kommer jag att åka ut och spela mycket mer under våren 2014 när skivan är ute.
