Arcade Fire – Reflektor

James Murphy är Arcade Fire. Arcade Fire är James Murphy. Så känns det efter ett par genomlyssningar av Montrealbandets fjärde fullängdare Reflektor. När nyheten att LCD-Soundsystems frontfigur skulle producera skivan läckte ställde sig nog många frågan hur mycket han skulle påverka bandets patenterade sound. Svaret blev ganska mycket.

Reflektor är det ett svalare, skarpare och mer dansant Arcade Fire som kommer fram. Generellt är soundet mer elektroniskt och avskalat än tidigare. Bandet har tagit ett steg tillbaka från den maxade ljudbild vi är vana vid och tillåtit mer rymd i produktionen. Mycket av det här känns som James Murphys förtjänst och det är inte alltför sällan jag hör likheter med hans LCD Soundsystem.

Reflektor är ett dubbelalbum, och ett ganska tydligt sådant. De två skivorna skiljer sig åt vilket känns behövligt när den totala speltiden är runt en timme och tjugo minuter.

Den första skivan börjar med titelspåret som även är albumets första singel. En låt som klockar in på nästan åtta minuter och stoltserar med körsång av självaste David Bowie. Låten är svängig och elektronisk och är kanske det tydligaste exemplet på James Murphys inflytande. Sedan följer sex låtar av ganska olika karaktär. Från rytmiska ”Here Comes the Night Time” till den stompiga ”You Already Know”. Resultatet blir lite spretigt på samma sätt som bandets förra skiva The Suburbs. Jag kan sakna en röd tråd och även om det aldrig blir direkt dåligt hade ett par av låtarna nog gjort sig bättre som B-sidor.

Bolag: Sonovox
Releasedatum: 28/10
Bästa spår: ”It's Never Over (Oh Orhpeus)”

Den andra skivan är däremot mer sammanhållen. Här har de elektroniska instrumenten och syntljuden fått ta ännu större plats och resultatet är strålande. De fem avslutande låtarna bygger på stämningar och ljudbilder som förtrollar. Här finns skivans absoluta höjdpunkt i ”It’s Never Over (Oh Orhpeus)”. En låt som skiftar form och intensitet men som behåller en fantastisk känsla rakt igenom. Även ”Afterlife” är värd att nämnas för sitt driv och kommer nog att snurra på en hel del dansgolv framöver. Skivan avslutas med ”Supersymmetry”. Ett drömskt och hoppfullt avsked som lovar mer.

Sammantaget har Arcade Fire på många sätt gjort storslaget album. De som följt bandet har hela tiden kunnat se en musikalisk utveckling och stegring, men aldrig har det varit så tydligt som på denna skiva. Arcade Fire har med Reflektor visat att det finns en väg vidare från den grund de lade med Funeral. En väg som ser mer än lovande ut.

8/10