Horisont: Kägelbanan, Stockholm 12/10

Göteborgsbandet Horisont är tillbaka med sin tredje fullängdare Time Warriors och någonting har hänt. De har vuxit till sig och med fötterna stadigt i 70-talets hårdrocksmylla fyller de ut Kägelbanans scen med råge.

När bandet spelar nya singeln ”Writing on the Wall” sätts ramarna för kvällen. Det ska spelas rock och den rocken kommer spelas med en självsäker styrka och med ett något hårdare sound än tidigare. I nya låten ”Brother” tar sångaren Axel Söderberg i från tårna, vilket han utan problem fortsätter med resten av setet. Bandet går på högvarv och det märks att de har en genuin spelglädje. Låten ”Crusaders of Death” från förra skivan är fullpoängare live, jag kan inte annat än njuta när gitarrsolot framförs.

Det som i mina öron utmärker Horisont är dock när sången är på svenska. Även om de engelska låtarna är bra, så tillför svenskan en extra nerv och det är omöjligt att inte tänka på dem som ett November i modern tappning. Jag får ge mig till tåls till halvvägs in i spelningen då de äntligen bjuder på låten ”Vänd tillbaka”. Det är den ena av två svenska låtar på nya skivan men den ger inte riktigt den känslan jag hade hoppats på. Hade jag fått välja hade jag hellre hört ”Dödsdans” i livetappning.

I extranumren bjuds det på hitlåtar från första skivan Två sidor av horisonten. Fram tills nu har det varit ett bra tryck på scenen och publiken har visat sin uppskattning. Men när bandet spelar kvällens andra och sista svenska låt ”Visa Vägen”, är det tydligt att det här är vad publiken väntat på. Det vrålas med i texten och nävarna höjs till skyarna. Jag ser hur Axel Söderberg ler stort uppe på scenen och tänker att det måste kännas bra att spela i Horisont just nu. Publikens jubel fortsätter när den Baker Street-doftande slingan som inleder ”Nightrider” spelas. Jag ser en och annan luftgitarr plockas upp i publiken och konstaterar att Horisont just nu är ett väloljat livemaskineri som bara kan växa sig större om de fortsätter i den här takten.

OBS: bild från vårt arkiv