Emil Jensen är tillbaka med sitt femte album och den nya föreställningen I det nya landet. Här tar han pulsen på Sverige, världen och sig själv. Detta är förmodligen både det mest politiska och personliga verk han skapat hittills. Den 11:e oktober ger han sig ut på turné med start i Stockholm. Vi ställde några frågor till Emil.På onsdag den 2:a oktober släpps din nya skiva. Vill du berätta lite om bakgrunden till den?
– Det nya landet är det land en asylsökande kommer till, det som någon tvingas leva under jorden i, det kan vara Sverige eller det land vi tvingas fly till från Sverige! Många av låtarna handlar också om det nya land jag själv befinner mig i efter ett plötsligt uppbrott. I slutändan knyts de här två parallella historierna ihop.
– Tobias Fröberg, som producerat skivan, ville att jag skulle spela alla instrument utom trummor – som spelas av Fredrik Myhr – så det blev väldigt mycket mitt personliga tonspråk och rytm i det hela. Samtidigt som det är den mest politiska skiva jag gjort hittills. Mycket av det som brukar ligga i mina mellansnack finns i ett par av spåren på skivan.
– Det roliga med att spela alla instrument själv var att det då kändes aktuellt att ha lite gäster på sång istället – det passade temat för skivan att vara flera röster. Jag gästades av Klara Söderberg (First Aid Kit) Johan T Karlsson (Familjen) Edda Magnason (bioaktuell som Monica Z) och slutligen en massa röster från Klubbkören.
Hur kommer det sig att du spelade in skivan på Gotland?
– Jag bestämde mig ganska tidigt att göra den här skivan med Tobias och hans studio ligger på den gotländska landsbyggden, så det var inte mycket att be för! Det är underbart att spela in på landet, det blir ett helt annat fokus. Och just Gotland har jag en speciell relation till eftersom jag bodde där ett par år för länge sen.
Hur mycket av materialet på skivan är självupplevt?
– Det absolut bästa med att skriva låttexter är att vara så fri i det där. Att använda det autentiska som en trampolin ut i det fiktiva eller tvärtom. Ibland är det jag som är jag-personen i låten, ibland dyker jag upp som hon eller han. Men när jag tänker på det i detta nu, as we speak, så inser jag att extremt mycket på just den här skivan är helt och hållet utifrån mig själv – antingen som en global utblick eller privat inblick!
Precis innan ni började inspelningen av skivan var du svårt sjuk i neurologisk borrelia som har en rad hemska symptomer. Lyckligtvis blev du frisk från detta elände. Men hann du tänka på hur du skulle gå vidare om du inte hade blivit frisk?
– Ja, det där var en riktig horror i och med att det satt kvar i hjärnan så länge. Men jag har något i mig som amerikanska idrottare har, det där när de skriker till sig själva ”I’m gonna come back!” Vilket jag också gjorde. Och i det nya Sverige finns det ju ingen möjlighet att vara sjuk, då får man spela in skivor om man så inte har några armar kvar…
