Moby – Innocents

Moby är som den där vännen, som ibland försvinner spårlöst, för att så plötsligt dyka upp igen i ens liv. Och allt känns välbekant, men ändå lite nytt när man börjar umgås igen. Jag har alltid varit svag för Mobys sorgsna melodier. Både hans egen röst och alla de gästvokalister han använt sig av genom åren har alltid haft en förmåga att ge en nerv till musiken, som känns skräddarsydd för just den speciella känsla som text och musik vill frammana.

Nya Innocents känns på många sätt som vilket annat Mobyalbum som helst, eftersom de vanliga ingredienserna är noggrant hopblandade i den atmosfäriska musikkompotten. Men det känns också mer avskalat och känsligare än flera av hans tidigare karakteristiskt storvulna produktioner.

Bolag: Little Idiots/PIAS Nordic
Releasedatum: 27/9
Bästa spår: Going Wrong

Den finstämda ”Going Wrong”, med sin lågmälda pianoslinga som rör sig med sorgset, filmiskt manér och ”The Last Day” med skönsjungande Skylar Grey som organiskt växer fram alltmedan låten rör sig in i kroppens alla vrår, är inget annat än excesser i sinnlig njutning. Och när Inyang Bassyes djupa, bluesiga stämma tar plats i ”Don’t Love Me”, visualiserar jag en mörk, rökig lokal där hon fyller ut rummet med sitt bedjande mantrande.

Gästartisterna bidrar alla med att förhöja albumets varsamt frammejslade ton, som får mig att välkomna Moby hem igen och hans välbekanta musikaliska säregenhet.

8/10