Ibland tar ett debutalbum tid att göra, men när nu Factory Floor äntligen släpper sitt självbetitlade Factory Floor, går varenda elektroälskande synaps i spinn. Albumet går ut i lite lojt, laid back tempo och musiken rör sig till en början försiktigt framåt tillsammans med den något avmätta sången, vilket snarare ger associationer till en palmbeklädd strandlounge, än ett mörkt, svettosande fabriksdansgolv.
Men så blixtrar det till efter de två inledande spåren och den Londonbaserade trion sänder resten av albumet ut apokalyptiska, hypnotiska elektrovibrationer som tvingar kroppen till dans. Det är rytmiskt och repetitivt, minimalistiskt och expressionistiskt, vilket inte minst den dova, mörka sången bidrar till.
Som en 2010-talets Nico tillför Nik Colk Void ett djup och en mystik, som pulserar fram i varje ven i kroppen. Gabriel Gurnsey och Dominic Butler har tillsammans med Void skapat ett Nitzer Ebb-på-prozac-sound, som ger vibbar av futuristiska miljöer i Blade Runner-stil.
Bolag: DFA/PIAS Nordic
Releasedatum: 16/9
Bästa spår: Fall Back
Det här är postpunkig techno i klubblandsform när den är som bäst, paketerad i ett dansalbum som kommer att spelas högt och mycket av alla synt- och trummaskinsfetischister, oavsett vilket dansgolv man har tillgång till.
9/10
