Arctic Monkeys – AM

Sju år har gått sedan Sheffield-kvartetten släppte sin (välförtjänt) sönderkramade debut, som med sina smattrande melodier och underfundiga texter som i huvudsak kretsade kring det brittiska nattklubbslivet blev det snabbast säljande debutalbumet i Storbritannien någonsin.

Pressen att fortsätta prestera efter en sådan succé kan inte ha undgått bandet, men de har lyckats med att dölja det oförskämt väl och har fortsatt att utvecklas i en stadig kurva utan tillstymmelse till tvivel på sin egen förmåga. AM spinner vidare på det mognare sound som befästs på de två senaste fullängdarna, och består av en målinriktad samling låtar som är förvånansvärt dansgolvsvänliga trots ett långsammare tempo och tyngd.

Bolag: Domino Releasedatum: 9/9
Bästa spår: Fireside

Frontmannen Alex Turner har på förhand nämnt vitt skilda akter som Black Sabbath och Aaliyah som influenser, och det är tydligt att de har vänt på många olika stenar i skapandeprocessen. Resultatet blir en säregen mix med paralleller till såväl forna, tongivande, rock-epoker som mer moderna R&B-kompositioner förpackat i deras egna sound. Det låter kort sagt väldigt mycket Arctic Monkeys, med en skickligt balanserad blandning av såväl passager som hade passat in på alla de tidigare skivorna som nyare, fräscha infallsvinklar.

Bristen på passager som direkt sticker ut gör albumet till relativt enformig lyssning, men i gengäld bidrar det till en klart konsekvent upplevelse. Det är sammanfattningsvis ett stabilt och skickligt tillskott till en redan imponerande diskografi.

8/10