Mariam The Believer: Malmöfestivalen, Malmö 21/8

Mariam Wallentin solodebuterade i år med fantastiska albumet Blood Donation, en skiva som lär hamna högt på min albumlista när det är dags att summera 2013. Till vardags är hon en del av kritikerrosade experimentella duon Wildbirds & Peacedrums som hon har ihop med maken Andreas. En konstellation som 2008 fick utmärkelsen “Årets Jazz” av Rikskonserter. Något förvånande kanske. Och om det valet var rätt eller inte tvistar fortfarande de lärde. Saken är dock klar att när Mariam Wallentin är Mariam The Believer, dvs solo, gör hon popmusik snarare än jazz, men ändå med samma musikaliska elegans. Hon droppar själv namn som Alice Coltrane, Mark Hollis och Francis Bacon, men med mina insnöade referensramar tänker jag snarare: Patti Smith, PJ Harvey, Kate Bush…

Malmöfestivalsveckan har nått onsdag och det börjas kännas som en vana med fest i staden där vi bor. I tältscenen på Gustavs Adolfs Torg, mitt i en till vardags sprutande fontän, är ett antal bord och stolar placerade framför scenen i det vackert smyckade tältet. Det är dock svårt att hålla sig sittandes när väl Mariam och hennes band äntrar scenen. Det är nämligen magiskt från första sekund.

Med en nästan majestätisk pondus sätter hon redan i inledande ”Blood Donation” dagens agenda och visar på vilken enorm historieberättare hon är. Med ett extremt brett sångregister och en imponerande inlevelse levererar hon sångtexter som verkligen får en att lyssna på varenda ord. Det blir ännu mäktigare när hon sen tar av sig gitarren och har utrymme för att gestikulera vilt med armarna. Precis som jag nämde inledningsvis är Patti Smith en självklar jämförelse, även vad gäller scenpersonlighet. Och för att göra ännu en (ganska trött) jämförelse: Janis Joplin.

Live känns låtarna från Blood Donation betydligt mer ostrukturerade än på skiva, vilket i min bok enbart är positivt. De är fyllda av experimentell lekfullhet och improvisation, jammiga orgel- och gitarrpartier, jazztrummor, shamanskrik och bluesigt wailande. Titlar som ”The String Of Everything”, ”Dead Meat” och framförallt upptempolåten ”Invisible Giving” framförs alla i oemotståndliga versioner och självklart klappas bandet in för ett extranummer.

Mariam The Believer avslutar konserten precis som hon avslutar sitt album, med lugna låten ”Love Is Taken Me Over”. En låt i vilken hon än en gång får visa på vilken röstkonstnär hon är och att hon lätt kvalar in i kampen om vem som är Sveriges bästa kvinnliga sångerska just nu. Anna von Hausswolff får se upp.

OBS: Bilden är från vårt arkiv