Sångerskan Rebekka Karijord fick uppmärksamhet för några år sedan när Cirkus Cirkör använde sig av hennes musik i en av sina föreställningar, som också namngavs efter hennes låt ”Wear It Like A Crown”. Det är en skör poplåt som handlar om att hantera sina rädslor och misslyckanden och det var den som först fick mig att falla för Karijord, hennes dynamiska röst och självutlämnande texter. Låten framförs tidigt under spelningen i tältet på Gustav Adolfs torg under Malmöfestivalens fjärde dag och då är det säkerligen fler än jag i publiken som får gåshud. Annars är de flesta låtarna hämtade från fjolårets album, den magnifika We Become Ourselves. På skiva är de omsorgsfullt arrangerade med mullrande körer och stråkar, något som inte är helt lätt att återskapa på en liten scen bland karuseller, barnvagnar och langosstånd, men med sig har hon tre manliga kompmusiker/bakgrundssångare som gör sitt bästa för att leverera tyngd. Ändå önskar jag att hon hade uppträtt helt solo ackompanjerad endast av sitt pianospel, då vissa av låtarna blir lite väl mycket larmig gitarrock i det här formatet. Men jag förstår på något sätt poängen, senaste albumet handlar enligt Karijord om relationerna till män – bröder, fäder, vänner och älskare – och då passar det givetvis väl med denna manliga uppbackning.
Det är svårt att peka ut några självklara höjdpunkter, allt framförs med inlevelse och känsla och Karijord bjuder verkligen på sig själv, men ”You Make Me Real”, ”Your Love” och ”Ode To What Was Lost” är de som kommer närmast albumversionernas ödesmättande vackra vemod. Trots det präglas inte spelningen i sig av melankoli och mörker, stämningen är hög i tältet, publiken är med på noterna, och vid något tillfälle blir det till och med allsång och dans. Norska Karijord, som sedan några år tillbaka är bosatt och verksam i Stockholm, är lite underskattad här i Sverige, hon har blivit mer uppmärksammad ute i Europa där hon också turnerat en hel del, men förhoppningsvis kommer hemmapubliken ikapp så att vi får se henne på en större scen snart. Gärna med stråkinstrument och en riktigt maffig kör.
Bilden är från vårt arkiv.
