Med över 30 år på nacken har Suicidal Tendencies genomgått det mesta som kan ske med ett band. Medlemmar har kommit och gått, bandet har tagit en paus när frontmannen Mike Muir haft problem med ryggen samt det eviga ryktet om samarbetssvårigheter inom bandet har gjort att det tagit tid att släppa nytt material. Men tidigare i år fick vi den senaste skivan med titeln 13 som symboliserar de 13 år det har tagit att få ihop den. Hela musikvärlden har förändrats en hel del under de åren, men en sak bistår. Suicidal Tendencies gör sin grej och de gör det helhjärtat.Jag måste erkänna att det är med en hel del skepsis i tankarna som jag äntrar Debaser Slussens lokaler denna kväll. Inte bara för de rapporter jag fått av folk som sett bandet under det senaste året, men också att de gillar att börja spelningar med två av de mer kända låtarna, “You can’t bring me down” och “Institutionalized”. Att inleda med den typen av energi gör det oftast väldigt svårt att följa upp och bibehålla den intensitet som skapas. Suicidal Tendencies lider ikväll inte av det problemet. Mest för att de varken har material eller viljan att sakta ner utan allt går i ett hissnande tempo. Bandets musikkatalog används på ett bra sätt där nya låtar hålls till ett minimum och klassiska spår spelas till glädjen av en högst aktiv och deltagande publik.
Att bandet har bytt fler bandmedlemmar än vad jag har fingrar och tår spelar denna kväll inte så stor roll. Där andra band har problemet att hitta ersättare som klarar av att fylla de tidigare medlemmars stora skor har Suicidal Tendencies inte haft den typen av medlemmar som är omöjliga att ersätta. Det är faktiskt det som är en av styrkorna av den upplaga som ikväll står på Debaser Slussens scen. Ikväll finner vi oftast Mike Muir hålla sig mer i bakgrunden medan bandets nyare medlemmar får ta plats och göra grovjobbet med att hetsa igång publiken. De gör det med bravur och det stagedivas samt moshpittas frekvent och energiskt. Det sprutas från flaskor, svetten dryper från alla håll och kanter, blåmärken föds lite överallt och det rinner även blod ner från några av besökarnas huvuden. Folk hänger under kvällen även i balkar och ledningar från taket för att få en bättre skymt av bandet samt visa den glädje som bubblar inom dem. Det tillsammans med volymen som Suicidal Tendencies spelar på får Debaser Slussen sig en rejäl omgång som skakar om bygget ordentligt i dess fundament. Med endast några få månader kvar innan kvällens spelplats blir tvingade att stänga sina dörrar för gott har denna spelning återigen bevisat vilken fantastisk symbios som rockspelningar och Debaser Slussen förenas i. Intimiteten av en mindre lokal samt energin från ett klassiskt band och engagerad publik skapar gör att de som är på plats kommer att minnas denna spelning en bra stund framöver. När jag lämnar för den här kvällen tar i alla fall jag med mig vad som kommer vara en av de sista tunga rockspelningar som äger rum där med ett belåtet leende.
