Dags för Stockholm Music & Arts


Kommande helg är det dags för den andra upplagan av Stockholm Music & Arts. Festivalen genomförs precis som förra året på Skeppsholmen i Stockholm, en plats som är väl beprövad som festivalområde efter att jazzfestivalen höll till här i många år innan den först flyttade till Skansen och sedermera in på klubbar. Festivalplatsen är, trots att den ligger mitt i en storstad, tämligen idyllisk och Strömmens omgivande vatten gör säkert sitt till att förstärka upplevelsen.

Medan flera festivaler har fått lägga ner på grund av dålig biljettförsäljning har Music & Arts inte alls det problemet. Åtminstone för större festivaler i Sverige hände det tämligen unika att alla festivalpass samt dagsbiljetter till söndagen sålde slut redan första dagen. Lördagsbiljetterna tog också slut ganska snabbt och idag är det bara ett fåtal fredagsbiljetter kvar till den som känner att de inte kan motstå festivalen.

Orsakerna till framgången är inte bara att festivalen skrivit in självaste Prince (återkommer till honom) högst upp på affischen. Nej, närheten till Stockholms centrum (gångavstånd) och många artister som attraherar äldre publik gör att den riktar sig till många människor som inte brukar gå på festival och kanske inte gjort det sen de ansåg sig vara för gamla för att tälta redan för kanske tio år sedan. Detta understryks också av festivalens konstinslag, som jag dock inte satt mig in i ytterligare.

En annan skillnad mellan Music & Arts och de flesta andra festivaler är antalet bokningar. Med endast 5-6 artister per dag riktar festivalen in sig på en enda målgrupp och dessa ska kunna se och uppskatta allt. Inga artister spelar alltså samtidigt. Och för er som ska dit tycker jag verkligen ni ska försöka komma tidigt för det finns ingenting i line-upen som kan kallas utfyllnad.

Music & Arts har, precis som förra året, bokat fler kvinnor än män. Tio av sjutton akter har kvinnor i huvudrollen. Något som naturligtvis inte är en slump, men likaväl ett ytterst hedervärt initiativ. Låt oss nu titta närmare på vem som ska spela.

Fredagen inleds med Omar Souleyman, och om någon tror att musik från Syrien inte kan låta hypermodern så är det dags att göra upp med de fördomarna. Omar har kramats ihjäl av progressiva musiklyssnare som Björk (hans remix på ”Crystalline” överträffar vida originalet) och Four Tet och nu är det dags för Stockholm att dansa sig svettiga till syrisk folkmusik dränkta i elektroniska beats. Dagen innehåller också välbekanta, svenska namn som Mattias Alkbergs Begravning och First Aid Kit som inte behöver någon utförligare presentation. En mer exklusiv, och riktigt häftig enligt mig, bokning är den legendariska avantgardesångerskan (hennes röst spänner över 3,5 oktaver), pianisten och performanceartisten Diamanda Galas. Under hela hennes artistiska liv har hon levt i ett parallelluniversum bortom mainstream och kommersiella kompromisser. Ändå har hon nått världsrykte och det känns stort att ha henne på Skeppsholmen även om hon säkert kommer att kräva en hel del av lyssnaren.

Okonventionella kan man kanske också kalla systerduon CocoRosie, som dock besöker Sverige så pass ofta att deras spelning ur ett strikt intresseperspektiv hamnar lite i skuggan av Galas. Men med nya, lysande släppet Tales Of A GrassWidow visar systrarna att de fortfarande är intressanta och kommer säkert bjuda på en fin spelning. Kvällen, som alltså är den enda som inte är helt slutsåld, avslutas av Regina Spektor. Det är några år sedan hon var i Sverige senast, så det är välkommet. Av nyare inspelningar att döma har hon gått över till lite större sound med mer instrumentering. Huruvida det återspeglar sig i liveframträdandet återstår att se, men de gånger jag sett henne solo med piano har det stundtals varit väldigt vackert men även tenderat att bli lite enahanda i längden. Men med band kan det bli hur bra som helst.