Att gå på en konsert år 2013 är inte nödvändigtvis samma sak som det var för tio år sedan. Den tidigare gängse regeln nytt album med en raskt påföljande turné för att promota skivan är inte längre helt självklar ekvation, och även om fenomenet med specialspelningar som lägger fokus på ett specifikt album eller en viss era inte är något nytt har det inom många genrer fått ett uppsving under de senaste åren. De brittiska giganterna Iron Maiden är knappast några nykomlingar i musikbranschen. De gjorde två spelningar på svensk mark i förra veckan, och de är ett av många band som har valt att inte alltid följa det givna mönstret med ett handfull nya låtar plus ett mer eller mindre välvalt antal klassiker på sina setlists. De har, trots att de har varit relativt duktiga med att släppa nytt material, också ägnat sig åt oerhört mycket nostalgi under de senaste åren. Hela turnéer som fokuserar på en specifik era, med passande backdrop och andra scenattribut som förstärker känslan av en riktig tidsresa – check. Ett band i den kalibern har givetvis horder med fans som drömmer om att höra just den där mastodontlåten som förmodligen inte fick något genomslag hos den stora massan i mitten av 80-talet, men som ändå ligger högst upp på inbitna fans listor gällande vilken av bandets låtar som egentligen är den allra bästa. De som också var med när det begav sig ser rosafärgade fragment av ungdomens glansdagar och känslan av att allt faktiskt är möjligt i botten av ölglaset, och kärleken till musiken blir det som binder generationerna samman. Vissa band väljer att vara ännu lite mer exklusiva genom att enbart förlägga den typen av spelning under en kväll, och istället spela igenom exempelvis en viss betydelsefull skiva från början till slut. Mindre kul för de som inte kunde närvara vid just det tillfället – men å andra sidan kan de som fick biljett ytterligare nära sin elitistiska ådra.
Kanske är fenomenet främst ett sätt för banden att erbjuda fansen en upplevelse som inte direkt går att ladda ner, men det är också ett sätt för yngre fans som fortfarande spenderade dagarna på dagis eller i mammas mage när de riktigt betydelsefulla plattorna släpptes att få en chans att uppleva de låtarna live. Ett band som har varit aktivt i, säg trettio år, har onekligen en rejäl diskografi att hämta låtar ifrån, och hur mycket vilja som än må ligga bakom så går det inte att uppfylla alla fans önskningar under en och samma spelning. För vilka, förutom typ The Cure, väljer att köra tretimmarsgig med en roterande setlist varje kväll?
Oavsett vilka skäl som må ligga bakom nostalgitripparna är det en spännande utveckling som enkelt framkallar timmar av dagdrömmande – vilka specifika skivor eller generella eror med vilka band skulle vi vara villiga att lägga alla sparpengar på för att få uppleva live? Förhoppningsvis kan drömmarna, för vissa av oss, t o m gå i uppfyllelse.
