Patti Smith börjar bli ett stående inslag i Sommarsverige. Den amerikanska punkpoeten har gjort minst en spelning om året i landet de senaste par tre åren så det kanske är förståeligt att en del av dem är lättglömda och publiken börjar bli bortskämd.
I Uppsalas Botaniska trädgård uppträder hon på en pyttescen ute i naturen och hon påminner oss, naturligtvis, om att det passande nog är Henry David Thoreaus födelsedag. Hon ger ingen förklaring till vad författaren har med saken att göra eller ens att han är en författare så känner man inte till till exempel Walden får man bara nicka och le och hålla med om att det är jättepassande att vi är här på den där Thoreaus födelsedag. Just denna typ av intrikat referenssystem och antagandet att hon talar inför och till en publik som hänger med har gjort Patti Smith unik i rockvärlden. Hon tvingar en till bildning eller åtminstone till Wikipedia och man uppskattar hennes musikaliska värld lite mer i takt med att man plöjer igenom hennes referenser och texterna får andra meningar än de tidigare haft. Det är Patti Smiths stora behållning, man kan ständigt upptäcka mer i det redan välbekanta.
I Uppsala blandar hon som vanligt gammalt och nytt. Det är då det blir tydligt att hon, trots att hon fortfarande är den tuffaste, mest energiska artisten i sin generation, också har åldrats. De en gång fyndiga referenserna och improviserade associativa mellansnacket har blivit slappare med åren. Ett exempel är ”This is the girl”, låten hon skrev till Amy Winehouse, som lite väl bokstavligt och omotiverat anspelar på sångerskans efternamn eller kvällens improviserade dikt till Edward Snowden som, också helt omotiverat och bokstavligt, slutar med att det snöar. Och eftersom hon själv lyser upp när hon spelar sina gamla låtar, samt en cover på Eddie Cochrans ”Summertime Blues”, och mest verkar beta sig igenom det nya materialet undrar man om hon själv inte känner mer för det hon gjorde i början av sin karriär.
Det är då man börjar fundera. Fast Patti Smith håller i gång och dansar spelningen igenom, fast hennes band är supersamkörda, så som ett band blir efter decennier tillsammans, fast en går runt och hoppas på att ha så mycket energi vid 66 år är det kanske ändå dags för Patti Smith att ta en paus från detta ständiga turnerande och samla ihop de kreativa krafterna innan hon beslutar sig för ännu en sommarturné i krokarna.
.
