Darryl Jones firar 20 år med Rolling Stones: – Keith har aldrig spelat något likadant två gånger

Foto: Sandrine Lee

Foto: Sandrine Lee

Darryl Jones firar 20 år med Rolling Stones i november. Han har utan tvekan en av musikbranschens coolaste karriärer, som inledde som basist i Miles Davis band, och numera gör herrarna Jagger/Richards/Watts/Woods sällskap på scenen och i studion. Högaktuella Rolling Stones gjorde en bejublad spelning som headliners på Glastonbury förra helgen. Och återvände till Hyde Park den här helgen, för första gången sedan den berömda konserten två dagar efter Brian Jones död 1969, nästan på dagen 44 år senare. Rockfoto fick ett samtal med Darryl Jones inför denna spelning.

– Det var första gången jag uttalade orden alls, berättar han. Jag sa ”Ja, jag spelar bas”. Det var när Miles Davis ringde och frågade ifall jag gjorde det. Jag hade varit ödmjuk med att jag spelade. Jag hade spelat i över ett decennium då. Men när Miles Davis frågade var det ju inte läge att vara blyg med det.

Orsaken till att den store Miles Davis ringde var att Darryl spelade med Davis’ syskonbarn Vince Wilburn Jr, i Chicago, där Darryl växte upp. Han var däremot på turné i Japan när samtalet kom.

Däremot är det inte sant att Darryl fick göra sin audition för Sir Miles på telefon, som det står att läsa lite här och var.

– Nej, han frågade efter det, säger Darryl, men jag kunde så klart inte hitta min bas. Jag kunde ju känna att pulsen steg när jag letade utan att hitta den. Så jag fick åka till New York och spela för honom.

[pullquote]Musiken i Chicago är både urban och känslofylld säger han. Den har med sig södern i ett storstadsslammer[/pullquote]Darryl Jones finner tid för Rockfoto på det bekväma hotell i London, där han bor inkvarterad under tiden som han väntar på spelningarna i Hyde Park (6 och 13 juli). Han är lättpratad och trevlig. Även om han tog steget att säga till Miles Davis att han är musiker, och även om han själv aktivt sökte jobbet som basist i Rolling Stones, så framstår han verkligen inte som någon karriärist.

Det är inte heller korrekt att Darryl Jones började sin musikerbana med sikte på att bli gitarrist och sedan ’bytte instrument’, som det står på sina ställen.

– Nej, min målsättning var bas från början, men jag hade ingen bas, så jag började med att öva ’bas’ på en gitarr. Jag spelade inte på de översta strängarna.

Som äldre har Darryl dock breddat.

– Steve Jordan och Charlie Drayton (The X-pensive winos, med Keith Richards) har däremot fått mig att börja spela gitarr. De spelar fler instrument än vad man tror, och de har nytta av det, säger Darryl.

Det blir att vi talar ganska mycket om Miles, någon som ju talade mycket om nyttan för konstnärer med att bredda, vilket Darryl också citerar honom med:

Foto: Derek Brad


Foto: Derek Brad

– Miles sa att konstformerna hjälper varandra, återger Jones. Du blir en bättre musiker om du ägnar dig åt maglagning också. Miles lagade gärna mat. Den såg inte ut som något särskilt, men den smakade alltid fantastiskt.

De Miles-fans som hört citat som ”Albumet är menyn och spelningen är måltiden” får onekligen mer kött på benen när det gäller att förstå Davis, av den informationen. Darryl berättar gärna om sin mentor, och gör snabbt slarvsylta av en del rykten som florerat om denne maestro.

– Miles var snäll, säger Darryl. Bestämde han sig för att ta sig an dig som musiker så lade han ned mycket tid på dig. Han ville se sina adepter utvecklas som konstnärer. Men så var han också Tvilling. Musiker kunde märka av det när det var dags att lämna bandet. Miles ville alltid vidare. Den som inte utvecklades längre för tillfället gjorde klokt i att känna av när det var dags att sluta.

-Miles var en extraordinär bandledare, fortsätter Darryl. En sak med honom var att han bad sina musiker att göra saker som de inte visste om att de kunde.

Darryl Jones spelade med Miles Davis i Sverige på Gröna Lund sommaren 1986 och på Olympen i Lund hösten 1987.

-Ja, just det, Lund, det minns jag, säger denne basist i Rolling Stones, när jag påminner honom om det.

Gröna Lund trycker däremot inte på några knappar. Men det var en för Miles Davis och hans band mycket kort och otypisk spelning, eftersom alla åkattraktioner måste stå stilla under densamma. Konserten i Lund gav bandet större möjligheter att sträcka ut som de brukade. Sista gången som Miles Davis spelade i Sverige hade Darryl Jones gått vidare till nya uppgifter.

– Jag har haft stor tur i livet, säger han eftertänksamt.

Till den turen räknar han att han föddes i Chicago, som han bedömer som en viktig plats för sin musikaliska utveckling.

-Musiken i Chicago är både urban och känslofylld säger han. Den har med sig södern i ett storstadsslammer.

Darryls mamma var ifrån South Carolina och hans pappa var musiker, och tog med sig sina barn ut på spelningar. Båda bitarna menar Darryl var viktiga för vem han blev som musikant.

Undertecknad frågar ifall han gick mycket på musik-klubbar i tonåren och får ett klassiskt musikersvar tillbaka.

-Nej, men jag spelade mycket på klubbar.

Of course!