Bråvalla dag 1

Bråvalla ger inledningsvis visst huvudbry. Det ryktas om oändliga köer till campingen, och på min promenad till festivalområdet blir det uppenbart att de fyra kilometerna från Norrköpings centralstation mer eller mindre går att avverka på samma tid som med buss eller bil. Framme vid Bråvalla ser jag campingkön från motsatt håll – får en känsla av tacksamhet att jag ska bo hos min bror i närliggande Finspång. Det blir att cykla.

Promenaden resulterar i att jag missar Eldkvarn, och den långsamma kön till pressvagnen resulterar i att Rival Sons får utgöra bakgrundsmusik till mitt frustrerade sinne. Därefter fyller Gogol Bordellos gypsypunk samma funktion vid incheckningen. Inne på området möts jag av ett enormt festivalområde som med lätthet sväljer de 50 000 betalande besökarna, men området kring karusellerna är lika öde som en utarmad spökstad.