Beyoncé: Globen, Stockholm 29/5

När en av världens största sångerskor landar på svensk mark är hajpen total. Många fans, nyhets- och musiksajter har peppat i veckor. Aftonbladet ger ut en bilaga bara om Beyoncé. Med det inte sagt att hajpen är överdriven, tvärtom. Beyoncé Knowles är en makalös artist på så många sätt, både när det kommer till produktionsambitioner, musikalitet, sångröst och budskap. Det förstnämnda är något som slår mig på en gång när The Mrs. Carter World Tour runt drar igång med öppningsnumret och kvinnoanthemet ”Run the World (Girls)”. Vilken enorm produktion! Scenen är uppdelad i två delar, en större längst fram i lokalen och en mindre längre bak. Vi blir bjudna på pyroteknik redan efter några sekunder, och eldregn redan i andra låten ”End Of Time”.

Det är lätt att artisten i fråga försvinner i sådana här megashower. När till exempel Madonna eller Britney Spears nästintill blir en robot som det är omöjligt att komma nära är Beyoncé istället närvarande, genuin och äkta. Hon pratar inte överdrivet mycket med publiken, men hon säger flera gånger att hon vill ge oss allt. Och det gör hon. Varje känsla reflekteras i Beyoncés ansikte och kropp, det lyser igenom alla gigantiska monitorer, högtalare och strålkastare runt henne. Dansar gör hon nästan lika mycket som sina begåvade bakgrundsdansare, och hon missar inte ett danssteg.

Beyoncés imponerande sångröst kommer bäst fram i känslosamma ”I Care”, ”1 + 1” och i kärleksfulla ”Love On Top” – som innehåller fyra (!) tonartshöjningar – alla från senaste plattan 4. Men Bey stjäl inte showen helt själv. När hon med hjälp av ett rep från taket flyger över Globens publikhav till den lilla scenen längre bak i lokalen där några lyckliga få får stå mycket nära stjärnan räcker hon fram mikrofonen och ber dem sjunga med i ”Irreplaceable”. Det blir gulligt, falskt och väldigt komiskt. Inte så konstigt eftersom det inte lär vara så enkelt att hålla stämbanden på topp när en världsartist av rang trycker upp en mick i nyllet på en.

När Destiny’s Child-hiten ”Survivor” avslutas flyger Beyoncé tillbaka över lokalen i sin lilablå catsuit och river av låten som blev startskottet för hennes karriär, ”Crazy In Love”. Lyckan vet inga gränser hos publiken och det är tydligt att det här är en tidlös klassiker.

Den enda helt nya låten som Mrs. Carter sjunger för oss är ”Grown Woman”, som läckte på nätet någon vecka tidigare, en slags fortsättning på den röda tråden som snirklat sig genom hela Beyoncés låtkatalog. Beyoncé vill stärka och hjälpa kvinnor, hon är feminist, hon vill nå fram med sitt budskap på alla sätt som går – och nu är hon en grown woman. Queen Bey gör precis vad hon vill, och vi låter henne med glädje göra det.