Arkivbild
Ställd på en scen jämte Little Annie är det lätt att hamna i bakgrunden. Om man inte är Baby Dee vill säga. Det blir VM i excentriska scenpersonligheter när gamle punkikonen, undergroundskådespelerskan och konstnärinnan Little Annie gör gemensam turné med transsexuella ex-kantorn och före detta performance-artisten Baby Dee. Och frågan är om det inte är Baby Dee som går segrande ur matchen.
På State Of Grace, skivan som de två rutinerade damerna gav ut gemensamt i fjol är det som oftast Little Annie som står i centrum med sin mycket utmärkande och skrovliga röst. Hon ömsom sjunger, ömsom pratar, likt en kvinnlig Tom Waits, och berättar om hemstaden New Yorks skuggsidor till Baby Dees utsmyckade pianoarrangemang. Ställd på en scen känns det dock otänkbart att Baby Dee skulle kunna hamna i bakgrunden. Med sin osannolika uppenbarelse står den färgglada (och väldigt skojfriska) kvinnan i centrum, ögonblicket hon gör entré på den lilla scenen i Inkonsts källare.
Little Annie var en gång i tiden med i radikala anarkopunk/aktivist-kollektivet Crass – och har bevarat punkattityden sedan dess. Baby Dee har en minst sagt brokig bakgrund: Född som man och en gång kantor i katolska kyrkan. En klassiskt skolad kompositör och expert på medeltida ballader – som efter könsbytet livnärt sig med att underhålla (med androgyniteten som säljande gimmick) på mer eller mindre ljusskygga klubbar. Hon har även hunnit med en kort karriär som arborist och hennes kärlek till naturen är väldokumenterad: En ny, mycket vacker, lågmäld sång presenteras med den kryptiska titeln ”I Am A Stick And I Am Happy”.
Baby Dee verkar i sin musik ha tagit intryck från alla dessa livserfarenheter. Och de tvära kasten – från det högtravande allvarsamma till det vulgära och humoristiska – är något som tas tillvara även i det gemensamma projektet. I ena stunden sjunger Little Annie så vackert hon kan till Baby Dees piano i ”I Never Dreamed You’d Leave In Summer”. I nästa hoppar hon jämnfota och bankar med sin promenadkäpp i scengolvet (käppen verkar för övrigt endast fylla en estetisk funktion) samtidigt som Baby Dee hamrar frenetiskt på pianotangenterna och ger ifrån sig ett vansinnesskratt. Det är Baby Dee som ensam avslutar konserten med att sjunga ”Liliacs”, en mycket vacker kärlekssång inspirerad av de medeltida ballader som hon själv är så fascinerad av (angående sin egen musiksmak har hon sagt att inget som är daterat senare än 1700-talet intresserar henne). Några minuter tidigare har hon rimmat ”raviola” med ”gorgonzola” och fått publiken att sjunga med i raden ”I’ll blow ya for a rum and coca cola”. Det hör knappast till vanligheterna att se så udda och starka personligheter som Little Annie och Baby Dee på våra scener. Och det känns oerhört priviligierat att få se dem båda på samma scen!
